Skillnad mellan versioner av "Studiomonitor"

Versionen från 6 maj 2009 kl. 12.48

Så här kan en studiomonitor se ut. Javisst, precis som en vanlig högtalare. Just detta är en Genelec.

En studiomonitor är en högtalare anpassad för bruk i kontrollrummet i en inspelningsstudio. Studiomonitorernas främsta uppgift är att återge ljudet på ett sätt som gör det möjligt att skapa en bra mix. De bör vara bra på att återge transienter för att man inte ska missa detaljer i ljudet. De bör också ha en naturlig återgivning och en god upplösning, så att inga frekvensområden kamufleras av andra. Till skillnad från vanliga högtalare är studiomonitorer byggda för att återge ljudet på ett ärligt och avslöjande sätt, och inte försköna/färga det, även om detta är en sanning med modifikation, eftersom alla högtalare färgar i större eller mindre grad - och både ärligheten och upplösningen skiljer sig rejält om man tittar på olika märken...

Monitortyper

Närfältsmonitorer

(Near field monitors) Dessa är avsedda att användas på nära håll och står därför ofta på mixerbordet eller hyllor som sitter på arbetsbordet. Relativt små högtalarelement används. För att lyssna på den lägsta basen, brukar en subwoofer behövas.

Mittfältsmonitorer

(Mid field monitors) Avsedda för lyssning på lite längre avstånd. Står oftast placerade på stativ en bit ifrån mixerbord/arbetsbord. Större högtalarelement och högre förstärkareffekt används. Dessa är ofta fullrange-monitorer, men kan ibland förstärkas i lägsta registret med en subwoofer.

Huvudmonitorer

(Main monitors) Avsedda för lyssning på ännu längre avstånd. Sitter ofta inbyggda i väggen på större studios och har stora element och hög förstärkareffekt. Dessa är alltid fullrange, så att ingen sub behövs.

Placering

Man ska placera sig i en av spetsarna i en liksidig triangel, där monitorerna bildar de andra två spetsarna. För att inte reducera monitorernas sweet-spot, bör de inte vinklas uppåt eller neråt om det är möjligt att undvika, utan riktas i horisontalplanet och vinklas inåt, mot öronen. Eftersom diskanten är mest riktningsbestämd, så ska man också se till att ha diskantelementet i höjd med öronen. De flesta monitorer är gjorda för stående placering, medan vissa är gjorda för liggande - och vissa fungerar på båda hållen (läs bruksanvisningen till monitorerna för att se vad som är lämpligast för din modell...).

Se även akustikbehandling för annan info om placering av monitorerna.

Olika teknik

Det förekommer olika typer av monitorer, så lite förklaringar är på sin plats.

Passiva monitorer

Dessa har ett passivt delningsfilter och drivs av ett externt slutsteg.

Aktiva monitorer

Detta är monitorer med inbyggda slutsteg. De delas upp i två grupper; dels de som kallas "Powered" på engelska och dels de som kallas "Active". Dumt nog har vi ingen motsvarande skillnad på Svenska när det gäller benämningen av dessa.

Powered

Dessa har inbyggt slutsteg och passiv delning till högtalarelementen. Oftast ett slutsteg per monitor eller ibland ett stereoslutsteg som sitter i den enamonitorn, medan den andra är passiv.

Active

Dessa har elektroniskt delningsfilter och separata slutsteg till varje högtalarelement. Det förekommer också i sällsynta fall, att filtret och slutsteget finns i en extern enhet(för att värmeutvecklingen från slutsteg och nätdel inte ska riskera att påverka ljudet genom att luften i högtalarlådan blir uppvärmd), men det tveklöst vanligaste är att dessa sitter inbyggda.

Vilken teknik är bäst då?

Om detta tvista de lärde och det finns inget enkelt svar. Vad man däremot kan vara säker på, är att de billigare aktiva monitorerna är försedda med slutsteg som utklassas av i princip vilken medioker hifi-förstärkare som helst och att det därför ger ett bättre resultat i de lägre prisklasserna, om man skaffar passiva modeller av monitorerna. I billiga monitorer sitter det av naturliga skäl väldigt billiga standard-slutsteg och filter, medan tillverkaren har möjlighet att sätta in specialanpassade komponenter som tillverkas för att utnyttja elementens styrkor och kompensera för deras svagheter, när prisläget är högre och därför ger utrymme för sådana förbättringar.

Studiomonitorer kontra hifi?

Vanlig hifi-utrustning är sällan optimal för mixning. Men billiga studiomonitorer och stormarknads-hifihögtalare har oftast samma problem. De är gjorda för att få ett så imponerande ljud som möjligt och för att de alltid ska låta "bra". Med andra ord så brukar basen vara överdriven och mellanregistret svagt (sk "discovagga" eller "hängmatte-eq") - med följden att mycket detaljer i ljudbilden går förlorad. Den enda fördelen man har av budgetmonitorer jämfört med stormarknadshifi är i så fall att "monitorerna" brukar vara magnetiskt avskärmade för att bl.a kunna placeras bredvid CRT-skärmar utan risk.

När det gäller dyrare studiomonitorer i jämförelse med hi-end hifi, så är skillnaden hårfin, eftersom båda sidor strävar efter en så naturtrogen ljudbild som möjligt.

Några monitortillverkare

• ADAM
• Alesis
• Avant
• Behringer
• Blue Sky
• Dynaudio
• Edirol
• EMES
• ESI
• Event
• Equator
• Focal
• Fostex
• Genelec
• Ino Audio
• JBL
• Klein+Hummel
• KRK
• Mackie
• M-Audio
• ME-Geithain
• NHT
• PMC
• Prodipe
• Profel
• Samson
• Tannoy
• Tapco
• Tascam
• Wharfedale
• Yamaha

Andra högtalare

I livesammanhang använder man PA-högtalare.

Gitarr- och basförstärkare har ibland separata högtalare. Se gitarrförstärkare.