Skillnad mellan versioner av "Nybörjarguide: Mikrofoner"

Nuvarande version från 15 september 2010 kl. 14.50

En mikrofon behöver du för att kunna spela in sång eller akustiska instrument - eller förstärkta instrument, där man mickar upp högtalaren på instrumentförstärkaren.

Några huvuddrag för olika typer av mikrofoner:

Dynamisk mikrofon

T ex Shure SM58: Har ofta sämre frekvensomfång än kondensatormickar, men kan fungera bra i en hemstudio, eftersom de är mindre känsliga och därför tar upp oönskade ljud från omgivningen i mindre grad. Kopplas in på en mikrofoningång och behöver ingen fantommatning. Denna typ av mikrofon är också väldigt vanliga vid liveframträdanden.

Kondensatormikrofon

T ex Studio Projects B1: Oftast bättre frekvensomfång än dynamiska mickar. Känsligare och tar därför upp detaljer bättre - men tyvärr också omgivande, oönskade ljud, så det är viktigare att man inte har ett helt kalt rum och även att man undviker att spela in i samma rum som datorn eller andra saker som väsnas står i, eftersom rummets ljud tas upp i större omfattning. Vid behov kan man med fördel sätta ihop en sånghörna i ett rum, för att dra nytta av fördelarna och reducera nackdelarna. Dessa mikrofoner kräver fantommatning.

Rörmikrofon

T ex sE Electronics z5600a: Detta är också kondensatormikrofoner, men förstärkardelen i dem, är bestyckad med rör istället för transistorer, något som kan ge en annan färgning. Allmänt brukar de tillskrivas egenskaper som "varmt ljud" och liknande, men det är mest marknadsföringssnack. Det är en annan färgning tack vare rörförstärkningen, helt enkelt. Rörmikrofoner levereras alltid med egen spänningsmatning, eftersom rören kräver högre spänningar än vad den vanliga fantommatningen lämnar. Det gör också att man inte behöver ha fantommatning om man använder en rörmikrofon.

Bandmikrofon

T ex AEA R-84: Detta är dynamiska mikrofoner som har ett band (oftast av aluminium) som membran, istället för den "normala" typen av membran. Detta är inte en typ av mikrofon som man kan rekommendera att man skaffar sig som första mick eller kanske inte ens som andra mick, utan de är lite speciella.

De billigaste bandmickarna tappar mycket i diskanten - och där finns ingen hög diskant alls, så de kan kännas lite instängda och "tråkiga", medan dyrare modeller också som regel har en svagare diskant än kondensatormickarna, men med skillnaden mot de billigare, att man kan få fram diskanten med eq - och då får man en väldigt len och snygg diskant (alltid en smaksak, men ändå...). Dessa använder inte fantommatning - och i vissa fall kan det också vara skadligt att sätta igång fantommatningen med en bandmick inkopplad. Minsta obalans i matningen så brinner det tunna bandet av direkt. Oftast är det inga problem, men det är ändå bra att känna till, så att man är uppmärksam. Vidare så är bandmickarna mycket känsliga för plötsliga luftströmmar, så de ska aldrig användas utan puffskydd om man spelar in sång - och inte heller till närmickning av exempelvis baskagge, som ju pumpar ut mycket luft när man spelar.

USB-mikrofon

Detta är som regel dynamiska eller kondensatormikrofoner som har försetts med AD-omvandlare och USB-interface. I vissa fall finns också hörlursutgång inbyggd i dem, men det tillhör undantagen. Allmän varning utfärdas för dessa i studiomiljö på grund av problem som du kan läsa mer om i artikeln om ljudkort.

Se även

Se också mikrofon.