Skillnad mellan versioner av "Subtraktiv syntes"

Från Kontrollrummet
Hoppa till: navigering, sök
Rad 1: Rad 1:
 
'''''Subtraktiv syntes''''' är förmodligen den historiskt sett mest populära syntesmetoden. Förutom att den är hyfsat enkel rent tekniskt så är det även lätt att lära sig ta kontroll över den, och det går att skapa många vitt skilda klanger.
 
'''''Subtraktiv syntes''''' är förmodligen den historiskt sett mest populära syntesmetoden. Förutom att den är hyfsat enkel rent tekniskt så är det även lätt att lära sig ta kontroll över den, och det går att skapa många vitt skilda klanger.
  
Man utgår från en eller flera [[oscillator]]er som vanligtvis genererar [[överton]]srika [[vågform]]er som t ex [[sågtandsvåg]] eller [[pulsvåg]]. Signalen passerar sedan genom ett [[filter]], vanligen ett [[lågpassfilter]], med vilket man sänker eller tar bort (subtraherar) vissa övertoner. Genom att ändra inställningar för filtret över tid kan man få en naturlig [[envelope]] med gradvist övertonsbortfall efter anslaget, likt hur de flesta akustiska instrument fungerar.
+
Man utgår från en eller flera [[oscillator]]er som vanligtvis genererar [[överton]]srika [[vågform]]er som t ex [[sågtandsvåg]] eller [[pulsvåg]]. Signalen passerar sedan genom ett [[filter]], vanligen ett [[lågpassfilter]], med vilket man sänker eller tar bort (subtraherar) vissa övertoner. Genom att ändra inställningar för filtret över tid kan man få en naturlig [[envelope]] med gradvist övertonsbortfall efter anslaget, likt hur de flesta akustiska instrument fungerar. Sist i signalkedjan finns en förstärkarkrets (amplifier), som även den kan på verkas av en envelope för att ge ljudet volymförändringar över tiden.
 +
 
 +
Osc -> Filter -> Amp
  
 
Jämför [[additiv syntes]].
 
Jämför [[additiv syntes]].

Versionen från 15 mars 2007 kl. 16.39

Subtraktiv syntes är förmodligen den historiskt sett mest populära syntesmetoden. Förutom att den är hyfsat enkel rent tekniskt så är det även lätt att lära sig ta kontroll över den, och det går att skapa många vitt skilda klanger.

Man utgår från en eller flera oscillatorer som vanligtvis genererar övertonsrika vågformer som t ex sågtandsvåg eller pulsvåg. Signalen passerar sedan genom ett filter, vanligen ett lågpassfilter, med vilket man sänker eller tar bort (subtraherar) vissa övertoner. Genom att ändra inställningar för filtret över tid kan man få en naturlig envelope med gradvist övertonsbortfall efter anslaget, likt hur de flesta akustiska instrument fungerar. Sist i signalkedjan finns en förstärkarkrets (amplifier), som även den kan på verkas av en envelope för att ge ljudet volymförändringar över tiden.

Osc -> Filter -> Amp

Jämför additiv syntes.