Skillnad mellan versioner av "Kadenser"

Versionen från 11 januari 2012 kl. 05.00

Kadens-slutfall.Progression (ackordsföljd) som vanligen avslutar ett stycke.

Man använder beteckningarna Subdominant (sD), Dominant (D) och Tonika för att dela in skalans ackord i familjer.De har olika funktioner. Nämligen: Tonikan är ett stabilt ackord.Det går att hålla kvar vid ett Tonika ackord utan att det känns konstigt. Subdominanten ger rörelse och strävar mot något i musiken. Dominanten känns som om den strävar mot ett stabilt ackord.

Familjerna ser ut så här:

Dur

Tonika I,III och VI Subdominant II och IV Dominant V och VII

Moll

Tonika I och III Subdominant II,IV och VI Dominant V och VII

Helkadens

- Dominant till Tonika.

Fullständig Helkadens II-V-I

- går från Subdominanten till Dominanten som spelar vidare till Tonikan-upplösningen.
Även känd som II-V-I eller, ii-V-I. ii anger ett mollackord. Är viktig att känna till då progressionen avgör tonart

för stycket den är del av. I klassisk musik och i en del pop,samt blues spelas kadensen IV-V-I då IV också har funktionen Subdominant.

II-V-I kallas även för kvintsekvens då den uppkommer då man går en kvint baklänges.

Man kan lätt utvidga kadensen till en vamp med fler ackord innan slutfallet, kadensen. Vamp är en progression som upprepas i ett vilken manvanligtvis improviserar till. En Fullständig Kvintsekvens avslutas alltid med en II-V-I. En sådan lyder I-IV-VII-III-VI-II-V-I.Är vanlig inom klassisk musik.

Halvkadens

-avslutas på Dominanten.Går ej vidare till Tonikan.

Plagal Kadens

-spelas från Subdominanten direkt till Tonikan.

Bedräglig kadens

-användes Subdominant till Dominant med upplöses ej i Tonikan. Ofta i Tonikans paralell.