Kadenser

Kadens-slutfall.Progression (ackordsföljd) som vanligen avslutar ett stycke.

Man använder beteckningarna Subdominant (sD), Dominant (D) och Tonika för att dela in skalans ackord i familjer. De har olika funktioner. Nämligen: Tonikan är ett stabilt ackord. Det går att hålla kvar vid ett Tonika ackord utan att det känns konstigt. Subdominanten ger rörelse och strävar mot något i musiken. Dominanten känns som om den strävar mot ett stabilt ackord.

Familjerna ser ut så här:

Dur

Tonika I,III och VI Subdominant II och IV Dominant V och VII

Moll

Tonika I och III Subdominant II,IV och VI Dominant V och VII

Helkadens

- Dominant till Tonika.

Fullständig Helkadens II-V-I

- går från Subdominanten till Dominanten som spelar vidare till Tonikan-upplösningen.
Även känd som II-V-I eller, ii-V-I. ii anger ett mollackord. Är viktig att känna till då progressionen avgör tonart

för stycket den är del av. I klassisk musik och i en del pop,samt blues spelas kadensen IV-V-I då IV också har funktionen Subdominant.

II-V-I kallas även för kvintsekvens då den uppkommer då man går en kvint baklänges.

Man kan lätt utvidga kadensen till en vamp med fler ackord innan slutfallet, kadensen. Vamp är en progression som upprepas vilken man vanligtvis improviserar till. En bestämd progression går att variera på olika vis-se artikeln Tritonus substutitioner,maskeringar och Damerons Run En maskerad II-V-I uttrycks vanligen 2-5-1 i skrift.

En Fullständig Kvintsekvens avslutas alltid med en II-V-I. En sådan lyder I-IV-VII-III-VI-II-V-I. Är vanlig inom klassisk musik.

När man vill bestämma tonart i en låt, göra en analys är det vanligen en Fullständig Helkadens, en II-V-I man letar efter i ackordsföljden.

Halvkadens

-avslutas på Dominanten.Går ej vidare till Tonikan.

Plagal Kadens

-spelas från Subdominanten direkt till Tonikan.

Bedräglig kadens

-användes Subdominant till Dominant med upplöses ej i Tonikan. Ofta i Tonikans paralell.