Ukulele

Bakgrund

Ukulelen är ett litet fyrsträngat stränginstrument med Portugisiskt ursprung. Under 1800-talet fick den stor spridning på Hawaiiöarna - och spreds sedan europeisk och amerikansk musik under 1920-talet.

Ordet ukulele betyder ungefär "hoppande loppa".

Banjolele

Ukulelens relativt svaga ljudvolym gör att instrumentet har svårt att göra sig hört i orkestersammanhang. Därför utvecklades omkring 1920 även banjoversioner av ukulelen. Denna så kallade "Banjolele" har ett starkare ljud än den ursprungliga ukulelen, men stäms på samma sätt och har i övrigt ungefär samma ljudkaraktär.

Fler varianter

Ukulelen finns med olika utformningar av resonanslådan. Bland annat har den så kallade fluke-ukulelen en resonanslåda som i formen påminner något om en balalajka. Ukulelen förekommer också med elektrisk förstärkning med såväl vanliga ljudupptagande mikrofoner som piezomikrofoner. Ovanligare, men förekommande är, el-ukulele med stålsträngar och magnetmikrofoner.

Olika modeller

Ukulelen finns i fyra storlekar: Sopran, Concert, Tenor och Bariton.

Stämning

Sopran- och Concertukulelen stäms oftast (strängarna uppifrån och ned): A, D, F# och B (H) (ett D6-ackord eller bm7-ackord) - eller i G, C, E, A (ett C6-ackord eller am7-ackord)

Baritonukulelen stäms D, G, B, E (som de fyra högrsta strängarna på en gitarr), vilket ger ett G6-ackord eller Em7-ackord.

Tenorukulelen stäms som sopran- eller baritonukulelen.

Samtliga strängar har samma grovlek. Den första strängen (A vid D6-stämning) kan stämmas högre än övriga strängar (dvs i samma oktav), eller en oktav ned.