Skillnad mellan versioner av "Physical modelling"

Från Kontrollrummet
Hoppa till: navigering, sök
m
 
(6 mellanliggande versioner av 3 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
−
'''Physical modelling''' används i första hand för att digitalt emulera ljudet hos gamla analoga synthar. De nyare varianterna av tekniken försöker digitalt efterlikna varje enskild komponent i den analoga förlagan, medans det i andra fall enbart är en enklare emulering av [[oscillator]]er och [[filter]], utan tydlig ljudmässig förebild.
+
'''Physical modelling''' används i första hand för att [[digital]]t in i detalj [[emulera]] ljudet hos olika akustiska [[instrument]].
  
−
Hårdvarusynthar som bygger på denna teknik kallas ofta för Virtuellt Analoga [[synthesizer]]s (VA-synthar). Fördelarna med denna teknik jämfört med analogsyntes, är att man till en lägre kostnad får en synth med mer avancerade funktioner och fler röster, samt att en digitalt emulerad oscillator är stabil tonmässigt vilket ofta inte är fallet med äldre VCOs (se [[synthesizer]]). Nackdelarna kan man å andra sidan säga är precis det senare, att det är för stabilt och precist vilket gör ljuden mindre livfulla, varma och "analoga". Men även på den fronten har stora förbättringar gjorts de senaste åren.
+
I ett [[klarinett]]ljud används t.ex. olika funktioner för att efterlikna [[blåsmunstycke]]t, [[resonanskropp]]en, etc.
 +
 
 +
Ett sätt att imitera knäppta [[stränginstrument]] är att använda Karplus-Strong-algoritmen (http://en.wikipedia.org/wiki/Karplus-Strong_string_synthesis). Denna algoritm baserar sig på ett relativt enkelt system av delay, filter och signalinverterare, vilket gör att man kan implementera den i modul-baserad mjukvara som [[Reaktor]] eller [[Nord Modular G2]].
 +
 
 +
Som en förlängning av denna teknik kan man alltså även skapa helt unika klanger genom att kombinera element från helt olika intrument.
 +
 
 +
Relaterat: [[Modellering]]
 +
 
 +
[[Kategori:Synt]]
 +
[[Kategori:Mjukvara]]

Nuvarande version från 11 januari 2009 kl. 16.28

Physical modelling används i första hand för att digitalt in i detalj emulera ljudet hos olika akustiska instrument.

I ett klarinettljud används t.ex. olika funktioner för att efterlikna blåsmunstycket, resonanskroppen, etc.

Ett sätt att imitera knäppta stränginstrument är att använda Karplus-Strong-algoritmen (http://en.wikipedia.org/wiki/Karplus-Strong_string_synthesis). Denna algoritm baserar sig på ett relativt enkelt system av delay, filter och signalinverterare, vilket gör att man kan implementera den i modul-baserad mjukvara som Reaktor eller Nord Modular G2.

Som en förlängning av denna teknik kan man alltså även skapa helt unika klanger genom att kombinera element från helt olika intrument.

Relaterat: Modellering

Hämtad från "https://wiki.kontrollrummet.com/index.php?title=Physical_modelling&oldid=4359"