SPDIF
SPDIF (Sony/Philips Digital Interface Format, förkortas även S/PDIF eller S/Pdif) är ett interface med vilket man överför 2 kanaler digitalt.
Fysiskt format
SPDIF förekommer i tre olika former. Datainnehållet i överföringen är identiskt i alla fallen, men kontakterna och kabeltypen skiljer.
- TOSlink-kontakter med optisk plast- eller glasfiberkabel
- RCA-kontakter med 75 ohms koaxialkabel
- BNC-kontakter (mindre vanligt) och även här används koaxialkabel med 75 ohms impedans
Stereo eller Mono?
Det är bara en enda kabel som används för att överföra en stereosignal - och SPDIF innehåller alltid 2 kanaler, även om det skulle vara en monosignal som skickas över. Skillnaden är bara att den ena kanalen är tyst, om man skickar över mono. Det förekommer också att vissa enkanaliga micpreamps med SPDIF ut, skickar ut samma signal på båda kanalerna.
Balanserad eller obalanserad?
Överföringen är obalanserad, men eftersom det handlar om digitala signaler, så är det ändå inte särkilt känsligt för störningar. Om man behöver ha balanserad överföring, så måste man i stället använda AES/EBU.
Kabellängd
Gränsen för plastfiberkabel ligger runt 5m. Om man försöker köra med längre kabel, så är risken stor för problem. När det gäller koaxialkabel, så är maxlängden 10m.
Konsumentstandard
SPDIF räknas som en "konsumentstandard", medan proffsvarianten heter AES/EBU. Man använder SPDIF till CD, DAT, A/D- och D/A-omvandlare o dyl - men även med komprimerat ljud i hemmabio-anläggningar.
