Skillnad mellan versioner av "Oscillator"

Från Kontrollrummet
Hoppa till: navigering, sök
Rad 1: Rad 1:
En '''''oscillator''''' är en krets eller en del av ett datorprogram som genererar en cyklisk vågform. Vid tillräckligt hög hastighet (minst tjugo svängningar per sekund) kan vågformen utgöra en hörbar ton, och detta utgör grunden för många syntesmetoder. Med långsammare, ej hörbara vågformer kan man modulera olika parametrar kontinuerligt, exempelvis tonhöjden (vibrato), en filterinställning (filtersvep) eller något annat. Se [[LFO]].
+
En '''''oscillator''''' är en krets eller en del av ett datorprogram som genererar en cyklisk [[vågform]]. Vid tillräckligt hög hastighet (minst tjugo svängningar per sekund) kan vågformen utgöra en hörbar ton, och detta utgör grunden för många syntesmetoder. Med långsammare, ej hörbara vågformer kan man modulera olika parametrar kontinuerligt, exempelvis tonhöjden (vibrato), en filterinställning (filtersvep) eller något annat. Se [[LFO]].
  
 
När det gäller analoga [[synthesizer]]s brukar man dela in oscillatorerna efter hur tonhöjden styrs.  
 
När det gäller analoga [[synthesizer]]s brukar man dela in oscillatorerna efter hur tonhöjden styrs.  

Versionen från 16 mars 2007 kl. 13.25

En oscillator är en krets eller en del av ett datorprogram som genererar en cyklisk vågform. Vid tillräckligt hög hastighet (minst tjugo svängningar per sekund) kan vågformen utgöra en hörbar ton, och detta utgör grunden för många syntesmetoder. Med långsammare, ej hörbara vågformer kan man modulera olika parametrar kontinuerligt, exempelvis tonhöjden (vibrato), en filterinställning (filtersvep) eller något annat. Se LFO.

När det gäller analoga synthesizers brukar man dela in oscillatorerna efter hur tonhöjden styrs. VCO står för Voltage Controlled Oscillator och innebär att tonhöjden regleras mha en styrström. DCO står för Digitally Controlled Oscillator och innebär att tonhöjden regleras digitalt. En VCO är känslig för bland annat temperaturförändringar, vilket innebär att en synth med VCOer måste värma upp innan tonhöjden blir stabil, samt att den lätt blir ostämd om inte förhållandena i studion är konstanta. Denna mindre precisa styrning innebär även små förändringar i pitch över tiden, vilket många upplever som "fett" och "varmt".