Mikrofon

En mikrofon är ett föremål som fångar upp akustisk energi (ljudvågor) och omvandlar dem till elektrisk energi (spänning) genom att membranet vibrerar till förändringarna i lufttrycket skapade av ljudvågor. Membranet samverkar med en mekanism i mikrofonen som producerar en elektrisk signal som kan användas för att spela in ljudet.

Olika karakteristik

Omni

Också benämnd som "rundupptagande". Kan kallas för tryckmikrofon eftersom de mäter ljudtryck på en plats i rummet. Ett membran är spänt över ett hålrum så att mikrofonen beter sig ungefär som en barometer, kapabel att följa de ljud som man är intresserad av i en studio. För att undvika att membranet fastnar i en position på grund av annat lufttryck så som väderförändringar eller förändringar i höjd, har man små hål eller ventiler som tillåter dessa små mängder luft passer. Vid de ljudtryck som är aktuella vid inspelning har dessa ventiler ingen direkt påverkan. På grund av sin enkla konstruktion så kan mikrofonen inte känna av vilket håll ljudet kommer ifrån, eftersom den bara mäter tryck på en punkt. Däremot så kan är mikrofonen känslig för ljud som är mer off-axis, och ju större membran, desto större problem. Om du sjunger mot membranet i en kraftig off axis vinkel så kommer dina ljudvågor nå olika delar av membranet vid olika tillfällen. Den delen av membranet som är längst bort nås av ljudet mycket senare än den som är närmast, vilket skapar fasutsläckning. De frekvenser som drabbas tydligast är de i diskanten. Med andra ord, ju större membran, desto mer tappar man i diskanten vid off-axis.

Figure-of-8

Också benämnd som "åtta". Denna typ använder sig av ett membran som är exponerat åt båda hållen, så istället för att reagera direkt på tryck, reagerar den på skillnaden i tryck framför och bakom membranet. Resultatet blir en mikrofon som är väldigt känslig framför och bakom membranet, men rakt från sidan reagerar det nästan inte alls. Enkelt expriment, håll ett papper med sidan framför dig och blås på det, se hur det reagerar. Vänd sedan pappret så att du får kanten mot dig och blås igen. Det krävs ett mycket större tryck för att få pappret att flytta på sig från den här vinkeln, membranet fungerar precis likadant. Det beror alltså på att trycket passerar på var sin sida av membranet samtidig, vilket inte ger någon skillnad i tryck. Värt att notera är även att baksidan av mikrofonen tar upp en inverterad signal mot framsidan. En viktig sak gällande denna tyo av membran är att de är ju lägre frekvens, desto svagare utsignal, skillnaden mellan de två sidorna på membranet blir helt enkelt mindre med längre våglängder. För att kompensera så brukar man se till att mikrofonen reagerar mer på lågfrekventa ljud än högfrekventa, vilket resulterar i att mikrofonen blir mer känslig för vibrationer eller liknande.

Kardioid

Hjärtformad, eller njure som man ofta säger på svenska. Mikrofonen är känsligast framför membranet och ju mer mot sidorna man kommer desto mer avtar känsligheten. Bakom mikrofonen är upptagningen väldigt låg. Om man kombinerar ett tryckupptagande membran (Omni) med ett tryckrelativt membran (åtta), eller ordnar med en kapsel som har karaktären av båda så får man en njurform som resultat. Såhär fungerar det: Helt off-axis på ett 8 membran så tar inte 8an upp något ljud, men omnimicken kompenserar något för detta och ljudet kan fångas upp även på sidan. Bakom mikrofonen så har både omnin och 8an upptagning, men omnin har omvänd fas, så de båda signalerna släcker varandra, vilket resulterar i en "tyst" baksida. Framför membranet samverkar både 8an och omnin, vilket resulterar i en mycket kraftig upptagningsförmåga.

De första Kardioidmikrofonerna använde två kapslar för att uppnå denna effekt, men idag används huvudsakligen endast en. För att uppnå samma effekt så används en "labyrint" på ena sidan av membranet för att få manipulera fasen på de ljudvågor som når membranet. Genom att förändra labyrintens utseende kan man förändra kardioidmönstret till det som passar bäst. Ljud som kommer direkt on-axis kommer att låta väldigt bra, men nackdelen är att på grund av konstruktionen så förändras ljudet ju mer off-axis du är. Den huvudsakliga förändringen är en avrullad diskant.

Tittar man först på hur mikrofonen är tänkt så kan man se den som en väldigt bra lösning. Riktad upptagning, allt bra! Men problemet är att ljud väldigt sällan endast kommer från ett håll i verkligheten. Ljudet studsar runt i rummet och kommer att nå mikrofonen från många håll samtidigt. Ljudreflexerna kommer in off-axis och den avrullade diskanten riskerar då att ge ett lite burkigt eller nasalt ljud i ett rum som inte är bra akustiskt behandlat.

Hyperkardioid

Också benämnd som "hypernjure".

Olika typer av mikrofoner

Dynamisk mikrofon

<beskrivning om hur den fungerar>

Egenskaper

• Den tunga mekanismen i en dynamisk mikrofon gör att den har svårt att reagera på hastiga förändringar i ljudvågorna, s k transienter.
• De ger generellt ojämna frekvenskurvor då den har lättare att reagera på låga frekvenser jämfört med höga frekvenser på grund av skillnaden i energi.
• Behöver ingen extra energi för att drivas, se fantommatning
• Robust och tålig konstruktion gör att den är bra att använda där mikrofonen kan ta lite stryk, t ex vid scenframträdanden eller ute på fältet.
• Tål ofta höga ljudvolymer vilket kan göra den bra att använda på t ex baskaggar eller att micka upp förstärkare.

Kondensatormikrofon

<beskrivning om hur den fungerar>

Rörmikrofon

<beskrivning om hur den fungerar>

Bandmikrofon

<beskrivning om hur den fungerar>