Skillnad mellan versioner av "Altfiol"

Nuvarande version från 27 november 2007 kl. 13.57

Altfiol, viola eller altviolin är stråkfamiljens altmedlem. Altfiolen är äldre än den mindre fiolen, och tillkom under 1500-talet ur de äldre stråkinstrumenten lira da braccio, rebec och fiddla. Den som spelar altfiol kallas altviolinist eller violast.

Altfiol spelas i princip på samma sätt som fiol, men kräver på grund av storleken ett större grepp och en något grövre stråke. I notskrift noteras den i C-klav (altklav). Den är stämd i kvinter en oktav ovanför cellon och en kvint under fiolen. Strängarna är, från den djupaste till den högsta, c, g, d1 och a1. De tre lägsta har en mörk klang, i synnerhet c-strängen. A-strängen avviker ganska mycket i karaktär från de övriga; dess ton kan beskrivas som distinkt och något skarp.

I symfoniorkester och stråkorkester spelar altfiolstämman oftast en ackompanjerande roll, men i de senaste ca 100 årens musik har den blivit mer framträdande.

Violan är det av stråkinstrumenten som används minst utanför den klassiska musiken, men förekommer även exempelvis i nutida svensk folkmusik.