Gehör

Att sjunga eller spela "på gehör" innebär att man återger det man har hört tidigare. Man återger det alltså som man kommer ihåg det. Om man t ex inte är duktig på att spela a vista, så kan man i stället klinka sig igenom noterna tills man har lärt sig stycket utantill och då kan spela på gehör i stället.

Gehör

Ordet har sitt ursprung i tyska och innebär ungefär "lyssna och härma". Innan notskriften uppfanns, så var detta det enda sättet som musikstycken kunde föras vidare mellan olika människor - och därför var risken stor att styckena förändrades med tiden och inte lät riktigt likadant som det var tänkt från början. Det kan därför bli större utrymme för personliga tolkningar - och kan även förändras på grund av olika förmåga att spela på samma sätt eller olika förmåga att komma ihåg rätt...

Folkmusik förs fortfarande ofta vidare genom gehör, snarare än noter. De flesta icke-professionella musiker (och många professionella) spelar och sjunger också oftare på gehör än efter noter, medan det ofta är ett krav bland studiomusiker att kunna noter. När det gäller klassisk musik så spelas den alltid efter noter.

Absolut gehör

Absolut gehör innebär att man kan identifiera olika toners läge korrekt, utan att ha någon referenston att utgå från. Det är en förmåga som hos ett fåtal människor är medfött och kan användas utan någon speciell träning. Hos många andra kan denna förmåga tränas upp i större eller mindre grad.

Relativt gehör

Relativt gehör är vad de flesta har. Det innebär att man kan uppfatta tonintervall och relationen mellan olika toner - och att man kan bestämma tonhöjd på andra toner med hjälp av en referenston. Med relativt gehör kan man oftast automatiskt, eller med hjälp av träning, särkilja ganska komplicerade ackordtyper enbart med hjälp av hörseln, exempelvis moll-, dim-, +9-ackord, etc.