Una corda
Una Corda kallas den vänstra pedalen på pianot. Det kommer från italienska och betyder "en sträng". Den kallas ibland också "Soft pedal".
Innehåll
Funktion
På en flygel flyttar denna pedal hammarmekanismen något åt höger, så att hammarna som normalt anslår tre strängar samtidigt, bara anslår två av dem. Det ger en mjukare ton och förstås även ett lite annorlunda sound.
Una corda
Översättningen var ju "en sträng", en flygeln spelar på två strängar... Hur hänger det ihop...?
Bartolomeo Cristofori, som uppfann pianot, uppfann också Una corda-pedalen, som i hans version kunde flytta hammar-mekaniken så att man kunde välja om den skulle slå an bara en eller två strängar (på den tiden var det bara två strängar per ton i pianot och inte tre, som det är numera). Hans version reglerades för hand och på Mozarts tid kom funktionen i form av spakar under klaviaturen, som reglerades med knäna. I slutet av 1700-talet kom funktionen i en fotpedal i stället.
I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet kom pianon med tre strängar per ton - och då gav pedalen egentligen mer flexibilitet än i dag, eftersom man kunde välja normalläget med tre strängar - eller två - eller bara en sträng. Numera kan man bara få minst två strängar med pedalen och inte en, eftersom strängarna sitter tätare ihop i moderna pianon, så om man gjorde en mekanik som skulle ge äkta "Una corda", så hade man slagit an en sträng från nästa ton om man valde ensträngs-läget.
Upright piano
På dessa brukar pedalen flytta hammarnas viloläge närmare strängarna. På det sättet hinner hammaren inte accellerera lika lång sträcka som normalt - och därför får man ett mjukare anslag, men det påverkar förstås inte soundet på det sätt som pedalen gör på en flygel, eftersom alla tre strängarna alltid slås an. Här är det förstås mer relevant att prata om "soft pedal", snarare än "una corda".
