Virveltrumma

Denna artikel skulle behöva illustreras med en bild. Detta kan vara ett foto, en skärmdump, en schematisk skiss eller något annat beroende på artikelns innehåll. Om du har eller kan skapa en passande bild som inte är upphovsrättsskyddad får du gärna ladda upp den och lägga in den i artikeln.

Denna artikel är kort och behöver bli längre! För info om hur du kan bidra och expandera den, se Hjälpsektionen.

Virveltrumma eller virvelkagge ("snare drum" på engelska) är en av de viktigaste komponenterna i alla sorters orkestrar som innehåller slagverk. Virveltrumman har alltid ett slagskinn och ett resonans-skinn. Mot resonanskinnet (på undersidan av trumman) sitter också en "sejarmatta", som består av metallfjädrar som har fysisk kontakt med underskinnet och som ger virveltrumman dess karakteristiska smattrande/rasslande ljud. Sejaren kan flyttas ut från skinnet med en spak, om man vill använda trumman som en vanlig puka i stället och alltså inte ha med sejarens speciella ljud.

I trumsetet

Man spelar vanligen på virveltrummans slagskinn med trumstockar eller vispar - men man spelar ofta också på sargen (kantslag - eller "Rim shot" på engelska) för att få ett annat sound och rytmiska markeringar. Kantslag används ofta i lugnare partier, där man tycker att det mer högljudda virveltrums-ljudet blir för starkt. Ibland spelar man också på virveltrumman så att man träffar både slagskinnet och sargen samtidigt, för ytterligare variation. Normalstorlek på virveltrumman i ett trumset brukar vara ungefär 14 tum i diameter och 6½ tum djup, men variationer förekommer beroende på tycke och smak.

Premier konsert-virvel

I symfoniorkestern

I symfoniorkestern använder man som regel samma storlek som i trumsetet på virveltrumman - och även här spelas den med trumstockar eller vispar.

I marschorkestern

Marschorkesterns virveltrumma är ungefär lika stor i diameter, men ungefär dubbelt så djup som trumsetets - och den bärs i en sele över axlarna. Här spelas den alltid med trumstockar. Ibland är dessa virveltrummor försedda med en sejarmatta under slagskinnet, förutom det som alltid finns under resonansskinnet, detta för att ge ett ännu mer distinkt ljud.