Oxid

Oxid (jfr engelskans "oxygen" som betyder "syre") är en beläggning som uppkommer när ett material får kontakt med syre (svårt att undvika, med andra ord...) och därmed gör att man får sämre elektrisk kontakt mellan kontaktytorna i en koppling.

Kontakter

Vissa material som t ex koppar, oxideras väldigt lätt, medan guld inte oxideras alls. Guld är däremot en sämre elektrisk ledare än koppar, så det är enbart på grund av risken för oxidering som man gärna har guldplätering på kontakter. Nickelplätering (blank kromliknande yta) används också för detta ändamål eftersom det inte oxideras särskilt snabbt jämfört med kopparkärnan i kontakten som man vill skydda.

Potentiometrar

Oxid kan också uppstå i potentiometrar, där man då får sämre kontakt mellan kolbanan (eller vilket material som används i den halvledande banan) och kontakttungan som sitter fast på reglaget och rör sig längs banan.

Lödning

Om en yta som man ska löda på, är oxiderad, så måste man först få bort oxiden, eftersom det är svårt eller omöjligt att få lödtennet att fästa på den oxiderade ytan.

Botemedel?

Det finns olika spraylösningar som kan lösa upp oxider - men i de flesta fall vill man se till att medlet inte innehåller olja, eftersom det kan göra situationen ännu värre. Bland de värsta bovarna bland kontaktsprayer är det populära 5-56, som är bra till att skydda bilelektronik som ständigt utsätts för fukt - och därför behöver oljebeläggningen som medlet lämnar efter sig som ett extra skydd. 5-56 är däremot helt förkastligt i studion. Man kan också ta bort oxider mekaniskt med en glasfiberborste - men man ska vara extra försiktig om ytan är guldpläterad, eftersom man kan riskera att skada den tunna pläteringen om man är för ivrig med borstandet... När det gäller potentiometrar, så blir ofta kontaktspray lite av konstgjord andning - och lämpligaste åtgärden brukar vara att byta ut den aktuella potentiometern.