Altfiol

Altfiol, viola eller altviolin är stråkfamiljens altmedlem. Altfiolen är äldre än den mindre fiolen, och tillkom under 1500-talet ur de äldre stråkinstrumenten lira da braccio, rebec och fiddla. Den som spelar altfiol kallas altviolinist eller violast.

Altfiol spelas i princip på samma sätt som fiol, men kräver på grund av storleken ett större grepp och en något grövre stråke. I notskrift noteras den i C-klav (altklav). Den är stämd i kvinter en oktav ovanför cellon och en kvint under fiolen. Strängarna är, från den djupaste till den högsta, c, g, d1 och a1. De tre lägsta har en mörk klang, i synnerhet c-strängen. A-strängen avviker ganska mycket i karaktär från de övriga; dess ton kan beskrivas som distinkt och något skarp.

I symfoniorkester och stråkorkester spelar altfiolstämman oftast en ackompanjerande roll, men i de senaste ca 100 årens musik har den blivit mer framträdande.

Violan är det av stråkinstrumenten som används minst utanför den klassiska musiken, men förekommer även exempelvis i nutida svensk folkmusik.