AD-omvandlare

Analog till Digital omvandlare förkortas A/D-omvandlare för att göra livet lättare... ;) En A/D-omvandlare tar in en analog signal och gör om den till digitalt format, som man sedan kan ta in för vidare behandling exempelvis i en dator, med hjälp av de olika digitala gränssnitt som finns - exempelvis AES/EBU, ADAT Lightpipe eller S/PDIF.

De flesta A/D-omvandlare har numera 24-bits omvandling och alltså ett teoretiskt dynamikomfång på 144dB, att jämföra med CD-standardens 16 bitar, som ger max 96dB dynamik. Hur nära slutprodukten (den kompletta A/D-omvandlaren) kommer de teoretiska värdena, är en fråga om hur välkonstruerad omvandlaren är. Det kan vara stor skillnad mellan olika omvandlare även om de använder samma omvandlar-chip, eftersom kringkomponenterna också tillhör den kritiska konstruktionen. Siffrorna säger inte allt...

Samplingsfrekvensen har betydelse för hur nära verkligheten resultatet kommer. En analog signal är ju ett kontinuerligt flöde, medan en digital signal består är mätvärden vid specifika tidpunkter. Enligt Nyqvist-teoremet (som ligger till grund för all omvandling av audiosignaler till och från digitalt format), så kan man återskapa det analoga ljudet om man har en samplingsfrekvens som är dubbelt så hög som de högsta frekvenser som finns med i ljudet. Eftersom människan anses höra upp till 20kHz, så behövs teoretiskt sett ingenting högre än så - och därför valdes samplingsfrekvensen 44.1kHz när CD-standarden skulle bestämmas. Att det blev just 44.1kHz (som ju inte är särskilt jämnt...) beror på att det även sammanfaller med någon standard som finns i filmvärlden. Verkligheten har sedan visat att man faktiskt kan uppfatta högre frekvenser och att de högre frekvenserna ofta påverkar ljudet på olika sätt även i lägre frekvenser - och därför kan man behöva använda högre samplingsfrekvens om man har ett slutmedia och lyssning som kan återge det.