Skillnad mellan versioner av "Kategoridiskussion:Blues teori."

Versionen från 12 januari 2013 kl. 07.57

Blues teori

Inledning/förord;

I den här artikeln kommer jag att gå in på de grundläggande baserna för Chicago-blues och även lätt beröra Delta-blues och Gospel.

Vill däremot försöka beskriva hur man får en vanlig blues att låta litet jazzigare, modernare utan att krångla till det för mycket. Samt hur man gör inom den speciella bluesteorins ramar. Vill ni förstå alla de (förvirrande ??) dominanta 7 ackorden i jazzblues och i vanlig blues samt den , för oss modalt eller klassiskt skolade konstigt placerade mollackordet kan detta förhoppningsvis vara till hjälp. Viss jazz kan också uppbyggd med dessa musikaliska byggstenar. Så även Rockmusik. Jag vill försöka förklara Chicago bluesen för er. Come on and get that dogbite.//

Delta Blues och Chicago Blues;

Vi utgår från roten till all blues, kallad Delta blues vilken är spelades först med Moll penatatoniska skalan på munspel ackompangemanget spelad på akustisk gitarr spelandes enbart dominanta 7 ackord med början i Missisippi. Chicago bluesen utvecklades senare och spelas med trummor, piano, elgitarr, bas, trumpet och saxofon. Man lade också till "den blå tonen" i Moll pentan så att skalan kom att innehålla 6 toner.

I Chicago lade man även till toner durskalan samt toner från dominanta 9 ackord. Mer om det senare i artikeln då vi tittar på olika ackord och skalval till våran blues.

Chicago blues är levandes historia och jag antar att den är mest familjär för oss med musiker som bl a Muddy Waters och Jimi Hendrix. Idag lyssnar vi t ex på Joe Bonamassa.

Blues rythm

De traditionella takterna att spela i är 4/4 och/eller 12/8 och ofta betonar man även med synkoperna i Bo Diddleys beat (vilket är en form av son-clave´). Så här räknar man Bo Diddleys beat över takten då; One e and ah, two e and ah, three e and ah, four e and ah.

Beatet betonar, i ordning, One, ah, and, and och four.

Son-clave är en sub Saharan Afrikansk Rythm.

Traditionell tonart

En Delta-blues spelas trad. i tonarten Bb.Även då man spelar blues inom jazzmusiken är denna tonart vanlig fast man låter då ofta blues skalan gå i F - vilken är Bb:s p5 (perfekta 5:e ton).Ibland spelar man den modernt, som bl a Pat Metheny hela bluesen i F. Från början berodde det på en stämning av instrumenten som kommer från barbershop musiken, en vokal musikform, en sort fyrstämmig ensemble. Det blev dock svårt att hålla denna stämning då pianon kom in i som en del av bluesensemblen. Därför använde man Bb som låg närmast i ton till det ursprungliga ackordet.//

Ackorden;

Blues spelas trad. med sk "Bluessevenths". Med det menas med dominanta 7-ackord.

Chicago bluesen utvacklade bluesmusiken därifrån.

Moll 7 ackord används för V-ackordet för att ge bluesen en litet mjukare ton ibland och då skall det ses som en färgning av ett dominant 7 ackord,snarare än som ett moll 7.

En annan vanlig färgning är den #9:an och den b9:an för 9-ackorden i bluesens grundackord, I-ackordet, vilken klingar fint till bluesskalan.

Övriga färgningar är att expandera de dominanta 7 ackorden till dominanta 9 och/eller 13 ackord. Detta kan man göra efter eget tycke och smak. 9-ackorden är det som ger en litet jazzig ton till bluesen.

Bluesskalans 4:e tons diatoniska ackord är ett m7b5-ackord, ibland reducerat till ett dim-ackord.Om det används spelas det oftast som 5:e eller 6:e takt i blues 12:an.

Då vet vi de ackord och färgningar som kan vara inblandade i en blues.

För att få turnarounden att sluta med en ii-V progression lade man till ii-ackordet,vilket blir ytterligare ett m7-5-ackord. Det blir en fin fullständig kvintsekvens då bluesen åter början på I-ackordet. Man erhåller jazzens berömda och karaktäristiska ii-V-I. Detta sista m7-5-ackord då jazzens ii-V-I progression är diatonisk till Harmonisk mollskala. I Blues brukar det spelas som ett Bluessevenths.

Det sista ackordet i turnarounden, V, kan altereras med en # eller b 9:a för en mjukare, mer smooth, övergång till I-ackordet. Det sista V-ackordet i turnarounden kan inte spelas som ett m7-ackord i en jazzblues.

Tritonussubstutitioner kan användas, men det är vanligast när man spelar blues eller reharmoniserar en bluesprogression inom jazz. Ger en litet annan klang i bluesen. En sådan substutition går till på följande vis. Välj ett dominant 7 ackord och räkna tre stora tonsteg = 6 halvtonssteg uppåt eller nedåtgående och ta det dominanta 7 ackordet där istället. Det som händer är att att två ab tonerna byter plats med varandra samt att du får en ny, vilket skapar en viss dissonans, spänning. Användes oftast i syfte för att göra en progression/ackordslinga med litet mjukare och mer linjära övergångar.

Vanligare inom bluesen är mediantik. Det betyder att man flyttar grundtonen en stor eller liten ters och böjar ackordet eller skalan man ämnar spela i där. Ett, enklare tycker jag, sätt att beskriva det som är ayy man använder paralelltonarten, även om inte det uttrycket användes för att beskriva bluesteori.

Som ni förstår så fungerar det inte med ackordsfamiljer, Subdominant, Dominant och Tonika inom bluesteorin. Den är utvecklad helt för sig själv. Man talar däremot om Statisk fas, bluesens första takter och om Dynamisk fas d v s turnarounden.//

Bluesen;

Så här kan våran blues se ut nu;

Ex.

Bb7#9 Bb7#9 Bb9 Bb9 Em7-5 Db13 Bb9 Bb9 Fm7 Db13 Bb9 Cdim/F7b9

Prova de nämnda skalorna till den här blues-progressionen.

Bb Dorisk Bb Melodisk moll Bb dim Bb Heltons Bb Blues//

Skalorna;

Skall vi tänka, blanda in, litet modal jazz i detta för att få mer möjligheter och nyanser i våra bluesfraseringar så spelades den Doriska-skalan och Melodisk moll-skala med fördel till Blues tillsammans med Bluesskalan och dess 4 modus. Vi har ju den Doriska-skalan då den innehåller toner som går i harmoni med Blues-skalans "blå"ton", dess 4:e ton. Jimi Hendrix blandade den Doriska skalan med Blues skalan då han spelade över 9-ackord.

Även Melodisk moll-skala,går att använda vilken även låter fint alterat över Blues-sevenths-ackord. Vanliga skalor inom blues är Dim-skalan och Heltons-skalan. Bl a Scott Henderson använder sig av de skalorna ibland i sin blues.

Den Dominant-ydiska skalan med början två semitoner lägre än Bluesens i frågas grundackord är användbart och mycket bluesigt. Den täcker även de toner som Scriabin´s skala Prometheus innehåller.
Prometheus är en mytomspunnen skala inom bluesen Alexander Scriabin (+1915) presenterade i sin "Prometheus; The Poem of Fire" 1910.

I det verket presenterade Scriabin också "the Mystic chord"/Prometheus ackordet som är ett syntetiskt sex tons ackord - C, F?, B?, E, A, D.
Användbart som substitut för m7-5 ackordet i blues, sparsamt, när man vill spela något ovenligt och få publiken intresse.

Ett roligt trix när man skall spela solo över bluesseventh´s ackord är att börja bluesskalan med en durters och sedan fortsätta den som vanligt över två oktaver.Bl a Larry Cartlon använder sig av detta trix ibland. Det går självklart utmärkt att spela den Joniska/dur skalan över dominanta ackord i Chicago Blues. Man använder den på smma sätt som Fusion artistrna använder den Mixolydiska skalan i Blues.

Då man spelar blues inom Fusion -grenen använder man bluesseventh´s och till det den Mixolydiska skalan. Man blir då tvungen att modulera inför varje ackordsbyte i bluesen.

Den Lokriska skalan användes i Chicago blues på samma sätt som den Mixolydiska skalan användes då man spelar blues i Fusion genren.//

Gospel skalan;

Gospel kan beskrivas som en slags bluesform mitt emellan Delta och Chicago bluesen och utvecklades även runt den tidpunkten historiskt sett. Även denna musikform i den Amerikanska södern. Tänk Chicago blues då du spelar/komponerar Gospel och använd den för Gospel traditionella skalan med intervallerna 1, 2, m3, 3, 5, 6 och 8. Det blir då tonföljden; C - D - Eb - E - G - A - C. Den kan även ses som en inverison spelad från ton nr. 2 i den vanliga blues skalan. Eller som blues skalans 2:a modus, mer känt som Dur-blues skalan. Stämmorna ligger på m3, p5 och på 7:an. Son-clave´eller Bo Diddleys beat får det att svänga.//

Exempel på traditionell uppbyggnad av Bluesspells;

Bluesspell användes vid sång till blues och är verserna i den. Man använder även spells vid Gunfights/duells Uppbyggnaden ser vanligen ut så här i Chicago blues:

ex. Salty Dog (trad. Blues.) Salty Dog Blues.

Chorus:

"Let me be your salty dog, Or I won't be your man at all, Honey, let me be your salty dog.

Verses:

Standing on the corner with the low-down blues, A great big hole in the bottom of my shoes, Honey, let me be your salty dog.

Look here, Sal, I know you, With a low-down slipper and a brogan shoe, Honey, let me be your salty dog.

We pulled the trigger and the gun said go, The shot rung over in Mexico, Honey, let me be your salty dog."

jmf detta med the spell i bluesen "I put a Spell on You, baby" ( av Screamin Jay Hawkin´s).Creedence Clearwater Survival och Brian Ferry har gjort inspelningar av den och den har nog de allra flesta hört, så jag tycker den är ett bra exempel. Sången "I put a Spell on You" är traditionellt uppbyggt på ett sätt mer vanligt för Rock och Delta blues än Chicago Blues.Den formen användes oftast mer i Gunfights/duells.//

Inom jazz är det standard och ofta i blues är det kotym på att i sluten av låten, efter att solona/improvisationerna spelats, att ta två takter var och "svara" varandra.//

Get your Mojo workin !!!

mvh

pxm