Skillnad mellan versioner av "Cardioid"
Claes (Diskussion | bidrag) m |
|||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | |||
Cardioid (hjärtformad), eller njure som man ofta säger på svenska. [[Mikrofon]]en är känsligast framför [[membran]]et och ju mer mot sidorna man kommer desto mer avtar känsligheten. Bakom [[mikrofon]]en är upptagningen väldigt låg. Om man kombinerar ett tryckupptagande [[membran]] (Omni) med ett tryckrelativt membran (åtta), eller ordnar med en kapsel som har karaktären av båda så får man en njurform som resultat. Såhär fungerar det: Helt off-axis på ett 8 [[membran]] så tar inte 8an upp något ljud, men omnimicken kompenserar något för detta och ljudet kan fångas upp även på sidan. Bakom [[mikrofon]]en så har både omnin och 8an upptagning, men omnin har omvänd fas, så de båda [[signal]]erna släcker varandra, vilket resulterar i en "tyst" baksida. Framför [[membran]]et samverkar både 8an och omnin, vilket resulterar i en mycket kraftig upptagningsförmåga. | Cardioid (hjärtformad), eller njure som man ofta säger på svenska. [[Mikrofon]]en är känsligast framför [[membran]]et och ju mer mot sidorna man kommer desto mer avtar känsligheten. Bakom [[mikrofon]]en är upptagningen väldigt låg. Om man kombinerar ett tryckupptagande [[membran]] (Omni) med ett tryckrelativt membran (åtta), eller ordnar med en kapsel som har karaktären av båda så får man en njurform som resultat. Såhär fungerar det: Helt off-axis på ett 8 [[membran]] så tar inte 8an upp något ljud, men omnimicken kompenserar något för detta och ljudet kan fångas upp även på sidan. Bakom [[mikrofon]]en så har både omnin och 8an upptagning, men omnin har omvänd fas, så de båda [[signal]]erna släcker varandra, vilket resulterar i en "tyst" baksida. Framför [[membran]]et samverkar både 8an och omnin, vilket resulterar i en mycket kraftig upptagningsförmåga. | ||
Versionen från 19 juni 2007 kl. 18.49
Cardioid (hjärtformad), eller njure som man ofta säger på svenska. Mikrofonen är känsligast framför membranet och ju mer mot sidorna man kommer desto mer avtar känsligheten. Bakom mikrofonen är upptagningen väldigt låg. Om man kombinerar ett tryckupptagande membran (Omni) med ett tryckrelativt membran (åtta), eller ordnar med en kapsel som har karaktären av båda så får man en njurform som resultat. Såhär fungerar det: Helt off-axis på ett 8 membran så tar inte 8an upp något ljud, men omnimicken kompenserar något för detta och ljudet kan fångas upp även på sidan. Bakom mikrofonen så har både omnin och 8an upptagning, men omnin har omvänd fas, så de båda signalerna släcker varandra, vilket resulterar i en "tyst" baksida. Framför membranet samverkar både 8an och omnin, vilket resulterar i en mycket kraftig upptagningsförmåga.
De första Kardioidmikrofonerna använde två kapslar för att uppnå denna effekt, men idag används huvudsakligen endast en. För att uppnå samma effekt så används en "labyrint" på ena sidan av membranet för att få manipulera fasen på de ljudvågor som når membranet. Genom att förändra labyrintens utseende kan man förändra kardioidmönstret till det som passar bäst. Ljud som kommer direkt on-axis kommer att låta väldigt bra, men nackdelen är att på grund av konstruktionen så förändras ljudet ju mer off-axis du är. Den huvudsakliga förändringen är en avrullad diskant.
Tittar man först på hur mikrofonen är tänkt så kan man se den som en väldigt bra lösning. Riktad upptagning, allt bra! Men problemet är att ljud väldigt sällan endast kommer från ett håll i verkligheten. Ljudet studsar runt i rummet och kommer att nå mikrofonen från många håll samtidigt. Ljudreflexerna kommer in off-axis och den avrullade diskanten riskerar då att ge ett lite burkigt eller nasalt ljud i ett rum som inte är bra akustiskt behandlat.
Cardioidmikrofoner har alltid en bashöjande proximitetseffekt, så ju närmare ljudkällan en sådan mikrofon befinner sig, desto mer bas får man.
I illustrationen är micen den röda punkten och man ser den rakt uppifrån. Micens framsida är riktad uppåt i bilden (alltså mot det större fältet).
