Skillnad mellan versioner av "Sekundära Dominanter"

Versionen från 11 januari 2012 kl. 15.41

Om man vill göra en alternativ progression,en analys, variera eller improvisera en ny ackordsföljd är det viktigt att kunna ackordfamiljerna och maskeringar samt att känna till en del om kadenser för att inte hamna utanför tonarten.

Om melodin ändå skulle byta tonart (det kallas för modulation) är det enklast att helt enkelt kompa en ny II-V-I över det stycket. Men man kan också använda någon av den redan befintliga tonartens fem Sekundära Dominanter. Vanligt om det bara gäller en eller ett par takter.

Alla tonarter har en dominant. Det är V.e ackordet i dur. Det är den Primära Dominanten. En sekundär Dominant får man om man gör en kvalitetsändring (man gör om, ändrar) något av tonartens grundackord till ett V7 ackord.

Man har fem möjligheter: C byter kvalitet till C7 vilken är dominant till F. Alltså spelar man just då i F dur. Dm byts till D7 - dominant ackord till G. Em kvalitetsändras till E7 vilket ger oss tonarten A moll. Am ändras till A7 vilken är dominant ackord i Dm-skalan. Bdim eller Bm7-5 blir B7 vilket ger oss Em.

Man brukar säga "Dominant 7 till ackordet på (motsvarande romersk beteckning) tonsteget." Alltså för C blir det "Dominant 7 till ackordet på IV tonsteget" och betecknas V7/IV.

Modulationer noteras med tonarten före ett kolon. T.ex G: