Skillnad mellan versioner av "Ideell rätt"
Claes (Diskussion | bidrag) (Ny sida: Med ideell rätt menar man att en upphovsman alltid har rätt att få sitt namn redovisat om någon använder hans/hennes verk i något sammanhang. Det innebär också att upphovsmannen...) |
Claes (Diskussion | bidrag) m |
||
| (En mellanliggande version av samma användare visas inte) | |||
| Rad 3: | Rad 3: | ||
Undantag från kravet på tillstånd finns om man gör en travesti eller parodi på ett verk, men det får inte heller i ett sådant sammanhang användas så att det kan upplevas kränkande. Det finns förstås ingen klar gräns, utan om det är kränkande eller inte, måste avgöras från fall till fall. Det bästa om man tänker göra något sådant, är förstås alltid att presentera parodin för upphovsmannen och (förhoppningsvis) få dennes godkännande. | Undantag från kravet på tillstånd finns om man gör en travesti eller parodi på ett verk, men det får inte heller i ett sådant sammanhang användas så att det kan upplevas kränkande. Det finns förstås ingen klar gräns, utan om det är kränkande eller inte, måste avgöras från fall till fall. Det bästa om man tänker göra något sådant, är förstås alltid att presentera parodin för upphovsmannen och (förhoppningsvis) få dennes godkännande. | ||
| + | |||
| + | [[Kategori:Övrigt]] | ||
Nuvarande version från 1 juli 2010 kl. 12.40
Med ideell rätt menar man att en upphovsman alltid har rätt att få sitt namn redovisat om någon använder hans/hennes verk i något sammanhang. Det innebär också att upphovsmannens verk inte får användas utan dennes samtycke i vilka sammanhang som helst - och att verket inte får användas eller bearbetas på ett sätt som kan upplevas som kränkande för upphovsmannen.
Undantag från kravet på tillstånd finns om man gör en travesti eller parodi på ett verk, men det får inte heller i ett sådant sammanhang användas så att det kan upplevas kränkande. Det finns förstås ingen klar gräns, utan om det är kränkande eller inte, måste avgöras från fall till fall. Det bästa om man tänker göra något sådant, är förstås alltid att presentera parodin för upphovsmannen och (förhoppningsvis) få dennes godkännande.
