Kontrollrummet - Användarbidrag [sv]

Mikrofon

2009-02-09T12:49:22Z

Trombonisten: /* Egenskaper */

En mikrofon är ett föremål som fångar upp akustisk energi (ljudvågor) och omvandlar dem till elektrisk energi (spänningsvariationer) genom att ett membran sätts i vibration av förändringarna i lufttrycket - ljudvågorna. Membranet samverkar med en mekanism i mikrofonen som producerar en elektrisk signal som kan användas för att spela in ljudet.

Tills allt har uppdaterats på denna sidan, kan en del info hittas på sidan med [[allmänna fakta om mikrofoner]].

== Frekvenskurvor ==

== Olika karakteristik ==

==== Omni ====
''Huvudartikel, se [[Omni]]''

Också benämnd som "rundupptagande". Tar upp ljud jämnt runt mikrofonen.

==== Figure-of-8 ====
''Huvudartikel, se [[8-karakteristik]]''

Också benämnd som "åtta". Tar upp ljud bakom och framför membranet på mikrofonen, format som en åtta, därav namnet.

==== Kardioid ====
''Huvudartikel, se [[Cardioid]]''

Hjärtformad, eller njure som man ofta säger på svenska. Mikrofonen är känsligast framför membranet och ju mer mot sidorna man kommer desto mer avtar känsligheten. Bakom mikrofonen är upptagningen väldigt låg.

==== Superkardioid ====
Eller "supernjure". Som den vanliga cardioiden, men smalare upptagning. På grund av tekniken så uppkommer en liten upptagningslob på baksidan av mikrofonen också.

==== Hyperkardioid ====
Också benämnd som "hypernjure". Som supercardioid, men ännu smalare upptagning. Denna har ännu lite mer upptagning från baksidan som en bieffekt. Väldigt liten upptagning från sidorna.

==== Shotgun ====
Extremt riktad mikrofon som främst är gjord för att ta upp ljud på längre avstånd, inom ett väldigt litet område.

== Olika typer av mikrofoner ==

==== Dynamisk mikrofon ====
'''''Dynamiska mikrofoner''''' är en av de vanligaste mikrofonerna i musiksammanhang, och används t ex ofta på [[scen]]. De går att tillverka förhållandevis billigt, är tåliga och inte särskilt [[rundgång]]skänsliga. De kräver inte heller [[fantommatning]]. Vid studioinspelning används de framförallt när höga [[ljudtryck]] skulle kunna ställa till problem för exempelvis en kondensatormikrofon. Vanliga exempel är uppmickning av [[trumset]] och [[gitarrförstärkare]].

En dynamisk mikrofon tar upp ljudet genom att ett membran som en spole sitter monterad på, rör sig i fältet av en permanent magnet beroende på ljudvågorna som kommer in. Denna rörelse i magnetfältet ger upphov till en spänning genom spolen, som man sedan kan ta emot för vidare förstärkning. Den dynamiska mikrofonen fungerar med andra ord på samma sätt som en [[högtalare]], fast tvärtom.

I jämförelse med kondensatormickar är dynamiska mikrofoner mindre detaljerade och färgar ljudet mer. [[Transient]]er och [[diskant]] tenderar att förvrängas mer i en dynamisk mikrofon.

===== Egenskaper =====
*Den tunga mekanismen i en dynamisk mikrofon gör att den har svårt att reagera på hastiga förändringar i ljudvågorna, det vill säga höga frekvenser.
*De ger generellt ojämna frekvenskurvor då den har lättare att reagera på låga frekvenser jämfört med höga frekvenser på grund av skillnaden i energi.
*Behöver ingen extra energi för att drivas, se [[fantommatning]]
*Robust och tålig konstruktion gör att den är bra att använda där mikrofonen kan ta lite stryk, t ex vid scenframträdanden eller ute på fältet.
*Tål ofta höga ljudvolymer vilket kan göra den bra att använda på t ex baskaggar eller att micka upp förstärkare.

===== Typiska modeller =====
* [[Shure]] [[SM57]]
* [[Shure]] [[SM58]]

==== Kondensatormikrofon ====

I en '''''kondensatormikrofon''''' sitter membranet monterat nära en fast plåt. Membranet och plåten måste ha en laddning mellan sig för att systemet ska fungera, vilket de får av s.k. [[fantommatning]] som kommer från [[micpreamp]]en. När membranet rör sig i förhållande till den fasta plåten, på grund av det inkommande ljudet, förändras alltså avståndet och därmed alstras en varierande ström som är väldigt liten och som sedan förstärks i en [[förstärkare]] som sitter i mikrofonen.
Denna förstärkare kan vara uppbyggd med transistorer eller med rör. Tekniken med ljudupptagningen är alltså likadan i både kondensatormikrofoner och rörmikrofoner, så det är bara den inbyggda förstärkaren som skiljer i dessa fall.

===== Egenskaper =====
*behöver fantommatning (om de inte är batteridrivna)
*används ofta på radiostationer
*

===== Typiska modeller =====
*[[Studio Projects]] B1
*[[Neumann]] U-87
*[[R0de]] NT-3

==== Rörmikrofon ====

'''''Rörmikrofoner''''' har samma teknik som kondensatormikrofoner när det gäller ljudupptagningen, men [[förstärkare]]n i mikrofonen består av en rörkonstruktion och inte av transistorer, som den gör i en vanlig kondensatormikrofon.

Rörmikrofoner behöver högre [[spänning]] än vad vanlig [[fantommatning]] ger, så till rörmikrofoner används alltid en separat spänningsmatning och en [[XLR]]-kabel mellan strömförsörjningen och micen, där det finns fler ledare än de tre som finns i en vanlig mikrofon[[kabel]]. Den vanliga 3-poliga XLR-kabeln kopplas därför till spänningsenheten i stället för direkt till mikrofonen. Detta gör också att rörmikrofoner kan användas till [[preamp]]s eller [[ljudkort]] som har [[mikrofoningång]] men saknar fantommatning eller har för låg spänning i sin fantommatning.

===== Egenskaper =====
* Alltid eget [[nätaggregat]]
* Använder inte [[fantommatning]]
* Ofta omställningsbar mellan många olika [[#karakteristik|upptagningskarakteristik]]er
*
===== Typiska modeller =====
* [[Neumann]] [[U67]]
* [[Microtech Gefell]] [[UM900]]
* [[sE Electronics]] [[z5600a]]
*

==== Elektretmikrofon ====

Elektretmikrofonen är en särskild form av kondensatormikrofon. I stället för en spänning som kommer utifrån så är spänningen inlagd i materialet vid tillverkning. Elekretmikrofoner är den vanligaste typen av mikrofon, finns till exempel i alla mobiltelefoner. I studion är den däremot relativt ovanlig. Eftersom elektretmikrofonen inte behöver en hög spänning till membranet går det att driva elektroniken med ett batteri i mikrofonen (exempel Sony ECM-mikrofoner eller AKG C1000)

Riktigt billiga mikrofoner är ofta elektretmikrofoner. Men numera är den tekniska lösningen inte något som helst mått på kvaliteten.

===== Egenskaper =====
* en kondensatormikron, kan låta utmärkt bra eller rätt så dålig
* går att ha batteri inbyggt i mikrofonen i stället för fantommatning (om man valt det)
*

===== Typiska modeller =====
* AKG C1000
* AKG C214
* Sony ECM 907 (en stereomikrofon)
* DPA 4003 / 4006 (samma mikrofon, lite olika elektronik)
* DPA 4060 / 4061

==== Bandmikrofon ====
En '''''bandmikrofon''''' fungerar på samma sätt som en dynamisk mikrofon, men [[membran]]et består av ett mycket tunt metallband som är uppspänt i ett permanent magnetfält och genererar en elektrisk signal beroende på inkommande ljudvågor. De har oftast en väldigt svag utsignal och ställer därför krav på [[micpreamp]]en, att den kan ge hög [[gain]] utan att [[brus]]a för mycket. Bandmikrofoner är mycket känsliga för kraftiga vindstötar och måste därför utan undantag skyddas med ett [[puffskydd]] vid sånginspelning, annars kan de gå sönder.

Som regel har bandmikrofoner [[8-karakteristik]] och tar alltså upp ljud från både framsidan och baksidan.

De senaste åren har det kommit bandmikrofoner med inbyggd [[förstärkare]] som spänningsmatas med [[fantommatning]], men i övrigt ska man helst för säkerhets skull undvika fantommatning till bandmikrofoner, eftersom minsta obalans kommer att bränna av det tunna bandet omedelbart.

===== Egenskaper =====
* Känsliga mot plötsliga luftflöden
* Vissa bandmikrofoner tål inte fantommatning
* Har oftast ett avrullat ljud i toppen och låter därför mjukare än de flesta kondensatormikrofoner
* Behöver en bra micpreamp för att bruset inte ska bli för starkt när man drar upp Gain.
===== Typiska modeller =====
* [[RCA]] [[44A]]
* [[Royer Labs]] [[R-121]]
* [[AEA]] [[R-84]]
* [[Crowley and Tripp]] [[Naked Eye]]
*

== Membranstorlek ==
Man pratar ofta om [[Stormembransmikrofon|stormembran]]s- och [[Småmembransmikrofon|småmembran]]s-mikrofoner.
Stormembranare används traditionellt oftast till sång och småmembranare används oftast till instrument - men det ena utesluter inte det andra, utan båda typerna går egentligen utmärkt till alla ljudkällor.

Småmembransmikrofoner har ett högre egenbrus än stormembranare på grund av membranet. Orsaken är luftpartiklarna som flyger omkring överallt och därför kontinuerligt bombarderar membranet (även kallat "Brownsk rörelse"). Små membran utgör en hårdare yta, vilket gör att luftpartiklarna avger mer energi när de träffar membranet och därför orsakar starkare ljud relaterat till ytan än det blir med ett stort membran.

I gengäld så kan små membran lättare tillverkas för att få en jämnare frekvensgång, medan större membran som regel har en lite krokigare frekvensgång.

Småmembranare tål som regel också högre ljudtryck än stormembranare.

Det finns egentligen ingen fastställd gräns, men man brukar prata om stormembranare när membranet är 1" (2.54cm) eller större, medan mikrofoner med mindre membran brukar kallas småmembranare. Ibland nämns också mellanstora membran, som då är från ca 1.5cm och upp till stormembransstorleken, men det är ganska sällsynt att den benämningen används.

== Tillverkare ==
[[Lista över mikrofontillverkare]]

== Andra mikrofonrelaterade saker ==

====USB-mikrofoner====
Det förekommer mikrofoner som kopplas in på USB.
Dessa är som regel kondensatormikrofoner och finns som stormembranare eller ibland med mindre membran.
Mer om det i artikeln om [[Ljudkort#USB-mikrofoner_.C3.A4r_ocks.C3.A5_ljudkort|Ljudkort]].

==== HP-filter ====
Många mikrofoner har en switch för [[filter|högpassfilter]] till/från, med en specifik brytfrekvens - eller i vissa fall även valbart vid olika frekvenser. Detta högpassfilter reducerar låga frekvenser, som t ex vibrationer från fotstamp eller från trafik utanför, som riskerar gå upp genom mikrofonstativet och upp till mikrofonen, så att det uppstår lågfrekventa störningar som går in i mikrofonen tillsammans med det ljud man vill få in.

High pass som det heter på engelska kan också heta Low cut.

High pass = Att bara släppa förbi frekvenser över ett satt värde.
Low cut= Att skära bort frekvenser under ett bestämt värde.

"High pass" och "Low cut" är alltså precis samma sak.

==== PAD ====
Pad (dämpsats) finns inbyggd i många mikrofoner. Oftast är den i formen till/från, men liksom i fallet med HP-filtret, så förekommer det ibland att man kan välja mellan ett par olika steg. Pad används om man har en stark ljudkälla som gör att mikrofonen lämnar ut för stark signal till preampen som kommer efter. Då dämpar man mikrofonens utsignal genom att koppla in dämpsatsen. Det har alltså inget med mikrofonens egen tålighet att göra, utan är en dämpning som kopplas på utgången från mikrofonen. I extrema fall räcker inte denna inbyggda Pad till, utan man kan behöva komplettera med en extern Pad också (se även artikeln om [[mixer]])...

==== Shockmount ====
Shockmount (elastisk upphängning) är ett stativfäste för mikrofon, där fästet för mikrofonen är upphängt i gummiband, som i sin tur sitter ihop med delen som skruvas fast i stativet. Det innebär att eventuella vibrationer som kommer upp genom stativet, reduceras kraftigt tack vare att mikrofonens fäste inte längre är hårt kopplat till själva stativet.

==== Puffskydd ====
''Huvudartikel, se [[Puffskydd]]''

Dessa är till för att skydda mikrofonens känsliga membran.

== Ljudexempel ==

Ljudexempel på en massa olika mikrofoner, kan man hitta exempelvis här:

[http://www.testrecordings.net Claes' testsite]

[http://www.thelisteningsessions.com The listening sessions]

[[Kategori:Mikrofoner]]
[[Kategori:Inspelning]]

Mikrofon

2009-02-09T12:47:56Z

Trombonisten: /* Elektretmikrofon */

En mikrofon är ett föremål som fångar upp akustisk energi (ljudvågor) och omvandlar dem till elektrisk energi (spänningsvariationer) genom att ett membran sätts i vibration av förändringarna i lufttrycket - ljudvågorna. Membranet samverkar med en mekanism i mikrofonen som producerar en elektrisk signal som kan användas för att spela in ljudet.

Tills allt har uppdaterats på denna sidan, kan en del info hittas på sidan med [[allmänna fakta om mikrofoner]].

== Frekvenskurvor ==

== Olika karakteristik ==

==== Omni ====
''Huvudartikel, se [[Omni]]''

Också benämnd som "rundupptagande". Tar upp ljud jämnt runt mikrofonen.

==== Figure-of-8 ====
''Huvudartikel, se [[8-karakteristik]]''

Också benämnd som "åtta". Tar upp ljud bakom och framför membranet på mikrofonen, format som en åtta, därav namnet.

==== Kardioid ====
''Huvudartikel, se [[Cardioid]]''

Hjärtformad, eller njure som man ofta säger på svenska. Mikrofonen är känsligast framför membranet och ju mer mot sidorna man kommer desto mer avtar känsligheten. Bakom mikrofonen är upptagningen väldigt låg.

==== Superkardioid ====
Eller "supernjure". Som den vanliga cardioiden, men smalare upptagning. På grund av tekniken så uppkommer en liten upptagningslob på baksidan av mikrofonen också.

==== Hyperkardioid ====
Också benämnd som "hypernjure". Som supercardioid, men ännu smalare upptagning. Denna har ännu lite mer upptagning från baksidan som en bieffekt. Väldigt liten upptagning från sidorna.

==== Shotgun ====
Extremt riktad mikrofon som främst är gjord för att ta upp ljud på längre avstånd, inom ett väldigt litet område.

== Olika typer av mikrofoner ==

==== Dynamisk mikrofon ====
'''''Dynamiska mikrofoner''''' är en av de vanligaste mikrofonerna i musiksammanhang, och används t ex ofta på [[scen]]. De går att tillverka förhållandevis billigt, är tåliga och inte särskilt [[rundgång]]skänsliga. De kräver inte heller [[fantommatning]]. Vid studioinspelning används de framförallt när höga [[ljudtryck]] skulle kunna ställa till problem för exempelvis en kondensatormikrofon. Vanliga exempel är uppmickning av [[trumset]] och [[gitarrförstärkare]].

En dynamisk mikrofon tar upp ljudet genom att ett membran som en spole sitter monterad på, rör sig i fältet av en permanent magnet beroende på ljudvågorna som kommer in. Denna rörelse i magnetfältet ger upphov till en spänning genom spolen, som man sedan kan ta emot för vidare förstärkning. Den dynamiska mikrofonen fungerar med andra ord på samma sätt som en [[högtalare]], fast tvärtom.

I jämförelse med kondensatormickar är dynamiska mikrofoner mindre detaljerade och färgar ljudet mer. [[Transient]]er och [[diskant]] tenderar att förvrängas mer i en dynamisk mikrofon.

===== Egenskaper =====
*Den tunga mekanismen i en dynamisk mikrofon gör att den har svårt att reagera på hastiga förändringar i ljudvågorna, s k transienter.
*De ger generellt ojämna frekvenskurvor då den har lättare att reagera på låga frekvenser jämfört med höga frekvenser på grund av skillnaden i energi.
*Behöver ingen extra energi för att drivas, se [[fantommatning]]
*Robust och tålig konstruktion gör att den är bra att använda där mikrofonen kan ta lite stryk, t ex vid scenframträdanden eller ute på fältet.
*Tål ofta höga ljudvolymer vilket kan göra den bra att använda på t ex baskaggar eller att micka upp förstärkare.

===== Typiska modeller =====
* [[Shure]] [[SM57]]
* [[Shure]] [[SM58]]

==== Kondensatormikrofon ====

I en '''''kondensatormikrofon''''' sitter membranet monterat nära en fast plåt. Membranet och plåten måste ha en laddning mellan sig för att systemet ska fungera, vilket de får av s.k. [[fantommatning]] som kommer från [[micpreamp]]en. När membranet rör sig i förhållande till den fasta plåten, på grund av det inkommande ljudet, förändras alltså avståndet och därmed alstras en varierande ström som är väldigt liten och som sedan förstärks i en [[förstärkare]] som sitter i mikrofonen.
Denna förstärkare kan vara uppbyggd med transistorer eller med rör. Tekniken med ljudupptagningen är alltså likadan i både kondensatormikrofoner och rörmikrofoner, så det är bara den inbyggda förstärkaren som skiljer i dessa fall.

===== Egenskaper =====
*behöver fantommatning (om de inte är batteridrivna)
*används ofta på radiostationer
*

===== Typiska modeller =====
*[[Studio Projects]] B1
*[[Neumann]] U-87
*[[R0de]] NT-3

==== Rörmikrofon ====

'''''Rörmikrofoner''''' har samma teknik som kondensatormikrofoner när det gäller ljudupptagningen, men [[förstärkare]]n i mikrofonen består av en rörkonstruktion och inte av transistorer, som den gör i en vanlig kondensatormikrofon.

Rörmikrofoner behöver högre [[spänning]] än vad vanlig [[fantommatning]] ger, så till rörmikrofoner används alltid en separat spänningsmatning och en [[XLR]]-kabel mellan strömförsörjningen och micen, där det finns fler ledare än de tre som finns i en vanlig mikrofon[[kabel]]. Den vanliga 3-poliga XLR-kabeln kopplas därför till spänningsenheten i stället för direkt till mikrofonen. Detta gör också att rörmikrofoner kan användas till [[preamp]]s eller [[ljudkort]] som har [[mikrofoningång]] men saknar fantommatning eller har för låg spänning i sin fantommatning.

===== Egenskaper =====
* Alltid eget [[nätaggregat]]
* Använder inte [[fantommatning]]
* Ofta omställningsbar mellan många olika [[#karakteristik|upptagningskarakteristik]]er
*
===== Typiska modeller =====
* [[Neumann]] [[U67]]
* [[Microtech Gefell]] [[UM900]]
* [[sE Electronics]] [[z5600a]]
*

==== Elektretmikrofon ====

Elektretmikrofonen är en särskild form av kondensatormikrofon. I stället för en spänning som kommer utifrån så är spänningen inlagd i materialet vid tillverkning. Elekretmikrofoner är den vanligaste typen av mikrofon, finns till exempel i alla mobiltelefoner. I studion är den däremot relativt ovanlig. Eftersom elektretmikrofonen inte behöver en hög spänning till membranet går det att driva elektroniken med ett batteri i mikrofonen (exempel Sony ECM-mikrofoner eller AKG C1000)

Riktigt billiga mikrofoner är ofta elektretmikrofoner. Men numera är den tekniska lösningen inte något som helst mått på kvaliteten.

===== Egenskaper =====
* en kondensatormikron, kan låta utmärkt bra eller rätt så dålig
* går att ha batteri inbyggt i mikrofonen i stället för fantommatning (om man valt det)
*

===== Typiska modeller =====
* AKG C1000
* AKG C214
* Sony ECM 907 (en stereomikrofon)
* DPA 4003 / 4006 (samma mikrofon, lite olika elektronik)
* DPA 4060 / 4061

==== Bandmikrofon ====
En '''''bandmikrofon''''' fungerar på samma sätt som en dynamisk mikrofon, men [[membran]]et består av ett mycket tunt metallband som är uppspänt i ett permanent magnetfält och genererar en elektrisk signal beroende på inkommande ljudvågor. De har oftast en väldigt svag utsignal och ställer därför krav på [[micpreamp]]en, att den kan ge hög [[gain]] utan att [[brus]]a för mycket. Bandmikrofoner är mycket känsliga för kraftiga vindstötar och måste därför utan undantag skyddas med ett [[puffskydd]] vid sånginspelning, annars kan de gå sönder.

Som regel har bandmikrofoner [[8-karakteristik]] och tar alltså upp ljud från både framsidan och baksidan.

De senaste åren har det kommit bandmikrofoner med inbyggd [[förstärkare]] som spänningsmatas med [[fantommatning]], men i övrigt ska man helst för säkerhets skull undvika fantommatning till bandmikrofoner, eftersom minsta obalans kommer att bränna av det tunna bandet omedelbart.

===== Egenskaper =====
* Känsliga mot plötsliga luftflöden
* Vissa bandmikrofoner tål inte fantommatning
* Har oftast ett avrullat ljud i toppen och låter därför mjukare än de flesta kondensatormikrofoner
* Behöver en bra micpreamp för att bruset inte ska bli för starkt när man drar upp Gain.
===== Typiska modeller =====
* [[RCA]] [[44A]]
* [[Royer Labs]] [[R-121]]
* [[AEA]] [[R-84]]
* [[Crowley and Tripp]] [[Naked Eye]]
*

== Membranstorlek ==
Man pratar ofta om [[Stormembransmikrofon|stormembran]]s- och [[Småmembransmikrofon|småmembran]]s-mikrofoner.
Stormembranare används traditionellt oftast till sång och småmembranare används oftast till instrument - men det ena utesluter inte det andra, utan båda typerna går egentligen utmärkt till alla ljudkällor.

Småmembransmikrofoner har ett högre egenbrus än stormembranare på grund av membranet. Orsaken är luftpartiklarna som flyger omkring överallt och därför kontinuerligt bombarderar membranet (även kallat "Brownsk rörelse"). Små membran utgör en hårdare yta, vilket gör att luftpartiklarna avger mer energi när de träffar membranet och därför orsakar starkare ljud relaterat till ytan än det blir med ett stort membran.

I gengäld så kan små membran lättare tillverkas för att få en jämnare frekvensgång, medan större membran som regel har en lite krokigare frekvensgång.

Småmembranare tål som regel också högre ljudtryck än stormembranare.

Det finns egentligen ingen fastställd gräns, men man brukar prata om stormembranare när membranet är 1" (2.54cm) eller större, medan mikrofoner med mindre membran brukar kallas småmembranare. Ibland nämns också mellanstora membran, som då är från ca 1.5cm och upp till stormembransstorleken, men det är ganska sällsynt att den benämningen används.

== Tillverkare ==
[[Lista över mikrofontillverkare]]

== Andra mikrofonrelaterade saker ==

====USB-mikrofoner====
Det förekommer mikrofoner som kopplas in på USB.
Dessa är som regel kondensatormikrofoner och finns som stormembranare eller ibland med mindre membran.
Mer om det i artikeln om [[Ljudkort#USB-mikrofoner_.C3.A4r_ocks.C3.A5_ljudkort|Ljudkort]].

==== HP-filter ====
Många mikrofoner har en switch för [[filter|högpassfilter]] till/från, med en specifik brytfrekvens - eller i vissa fall även valbart vid olika frekvenser. Detta högpassfilter reducerar låga frekvenser, som t ex vibrationer från fotstamp eller från trafik utanför, som riskerar gå upp genom mikrofonstativet och upp till mikrofonen, så att det uppstår lågfrekventa störningar som går in i mikrofonen tillsammans med det ljud man vill få in.

High pass som det heter på engelska kan också heta Low cut.

High pass = Att bara släppa förbi frekvenser över ett satt värde.
Low cut= Att skära bort frekvenser under ett bestämt värde.

"High pass" och "Low cut" är alltså precis samma sak.

==== PAD ====
Pad (dämpsats) finns inbyggd i många mikrofoner. Oftast är den i formen till/från, men liksom i fallet med HP-filtret, så förekommer det ibland att man kan välja mellan ett par olika steg. Pad används om man har en stark ljudkälla som gör att mikrofonen lämnar ut för stark signal till preampen som kommer efter. Då dämpar man mikrofonens utsignal genom att koppla in dämpsatsen. Det har alltså inget med mikrofonens egen tålighet att göra, utan är en dämpning som kopplas på utgången från mikrofonen. I extrema fall räcker inte denna inbyggda Pad till, utan man kan behöva komplettera med en extern Pad också (se även artikeln om [[mixer]])...

==== Shockmount ====
Shockmount (elastisk upphängning) är ett stativfäste för mikrofon, där fästet för mikrofonen är upphängt i gummiband, som i sin tur sitter ihop med delen som skruvas fast i stativet. Det innebär att eventuella vibrationer som kommer upp genom stativet, reduceras kraftigt tack vare att mikrofonens fäste inte längre är hårt kopplat till själva stativet.

==== Puffskydd ====
''Huvudartikel, se [[Puffskydd]]''

Dessa är till för att skydda mikrofonens känsliga membran.

== Ljudexempel ==

Ljudexempel på en massa olika mikrofoner, kan man hitta exempelvis här:

[http://www.testrecordings.net Claes' testsite]

[http://www.thelisteningsessions.com The listening sessions]

[[Kategori:Mikrofoner]]
[[Kategori:Inspelning]]

Stereouppmickning

2007-06-29T17:02:00Z

Trombonisten:

''Stereofoni eller stereo, av grekiska stereos som betyder hård, fast, solid eller i sammansatta ord rumslig, plastisk, flerdimensionell. Stereofoni är en metod som innebär att vanligtvis två olika elektriska signaler används vid ljudåtergivning.'' (från wikipedia)

Syften med en stereouppmickning är vanligen att skapa en verklighetstrogen upptagning av akustiska instrument eller liknande. Detta till skillnad från det man ofta gör i mixning av modern musik i syfte att skapa en bra stereobild.

För att göra en stereoupptagning behövs minst två mikrofoner, ofta används fler. Vanligen är dock två eller några mikronofer huvudmikrofoner som ger största delen av ljudet och av stereobilden. Dessa kompletteras sedan med utriggare och spotmikrofoner.

De vanligaste teknikerna för huvudmikrofoner kan delas in efter hur nära mikrofonerna placeras varandra: Samplacerade (coincident), Spridda (spaced), Närplacerade (near coincident), Bafflade, Tvåörade (binaural) och säkert på fler sätt. Genom åren har ett stort antal mikrofonuppställningar fått egna namn så att det blir lättare att tala om dem. Varje inspelning blir vanligen olika och mikrofonplaceringen anpassas efter förhållandena.

== '''Samplacerade mikrofoner''' ==

Här är mikrofonerna i princip på samma ställe eller så nära som det rent praktiskt kan göras. En fördel är det vanligen går att summera ihop de två kanalerna till en monokanal utan fasfel. Örat hör stereoinformationen främst genom skillnad i styrka mellan olika ljudkällor.

'''XY''' Vanligen två kardioider (men kan vara andra riktade mikrofoner) som pekar åt varsitt håll. Vinkeln mellan mikrofonerna kan variera, men en utgångspunkt kan vara 90 grader.

'''MS''' Betyder Mitt och Sida. Sidomikrofonen som används är en figur-8 som riktas rakt höger/rakt vänster. Mitt-mikrofonen riktas rakt framåt och kan vara ha vilken karekteristik som helst, vanligen tänker man sig dock en kardioid. Signalen behöver behandlas med en matris innan den blir stereo.

'''Blumlein''' Namnsatt efter Alan Blumlein som är en av de stora i inspelningshistorian. Bygger på två korsade figur-8 mikrofoner.

== '''Spridda mikrofoner''' ==

Här är mikrofonerna placerade en bit ifrån varandra, det kan vara så lite som kring en halvmeter men också flera meter mellan dem. Örat uppfattar här stereoinformationen som kombinationen av ljudstyrka och ankomsttiden för ljudet. En nackdel med den här uppställningen är att den inte alltid kan summeras ihop till mono, man kan drabbas av fasfel.

'''AB''' Består av två mikrofoner en bit ifrån varandra. Det här är ingen standardiserad teknik så det kan variera stort. Det verkar dock finnas två skolor, en som placerar mikrofonerna så nära varandra som en kring en halvmeter och en annan skola som vill ha några meter mellan mikrofonerna. Vanligen menas att det skall vara omni-mikrofoner för att det skall AB. Om mikrofonerna placeras nära varandra kan stereobilden bli rätt liten. Placeras mikrofonera i stället långt från varandra så kan det uppstå ett "hål" i stereobilden. För att fylla hålet kan man då placera in en tredje mikrofon, ett känt exempel på en sådan uppställning är Decca-träd.

'''Decca träd''' Är ett exempel på uppsättning med tre mikrofoner. Namnet härrör från skivmärket som var känt för sina inspelningar av klassisk musik. Tekniken bygger på att man placerar tre mikrofoner på ett T. I original skall det vara en särskild sorts rundtagande mikrofon. Mikrofonen, Neumann M50 eller dess ättlingar, bygger på en rundtagande mikron monterad i en sfär med 40 mm diameter. Monteringen i en sfär gör att mikrofonen får en särskild riktverkan (rundtagande i basen, mer och mer riktad i diskanten). Två av mikrofonerna placeras framför orkestern, med cirka 1,4 till 2,0 m avstånd. Den tredje mikrofonen placeras cirka 0,7 till 1 meter framför de två andra och får peka in en bit över orkestern. Som ofta omhöldas tekniken av ett visst romantisk skimmer, den stora finessen är att den tredje mikrofonen fyller igen "hålet" i stereobilden som uppstår då de två andra mikrofonerna placerats långt från varandra. Det går att använda andra typer av mikrofoner i en liknande uppsättning.

== '''Närplacerade mikrofoner''' ==

Om mikrofonerna placeras ganska nära varandra uppnås en kompromiss där stereo uppnås både genom skillnad i ankomsttid för ljudet och i styrka. Kompromissen gör också ofta att det går att kombinera ihop de två signalerna till en mono utan alltför stor skillnad. Här finns ett stort antal namnsatta uppställningar, de två vanligaste har namn efter de organisationer som standardiserade dem. Vinkeln mellan mikrofonerna och avståndet kan varieras i princip hur mycket som helst.

'''ORTF''' Tekniken är namnsatt av den franska radio och televisionen (L'Office de Radiodiffusion-Télévision Française). Här används två små kardioider. Avståndet mellan mikrofonerna är här exakt 17cm och vinkeln mellan mikrofonerna skall vara exakt 110 grader, annars bör det inte kallas ORTF.

'''NOS''' Tas har upp bara som ett exampel på en alternativ uppställning av två närplacerade mikrofoner. Namnet kommer från nederländska radion Nederlandsche Omroep Stichting. Avståndet mellan mikrofonerna skall vara exakt 30 centimeter och vinkeln 90 grader. Föga förvånande finns det varianter som heter RAI (Italien), DIN (Tyskland), Olsen (efter personen). Om man väljer att vara pragmatisk så kan både avstånd och vinkel anpassas efter förhållandena för att få en önskad stereobild.

== '''Bafflade''' ==

Tekniken bygger på att man mellan mikrofonerna placeras en baffel. Den vanligaste tekniken kallas omväxlande '''OSS''' som står för Optimales Stereo System eller '''Jecklin disc''' efter uppfinnarens namn. Ursprunget bygger på två omni-mikrofoner på varsin sida om en skiva, ungefär storlek som en gammaldags vinylskiva. Mikrofonerna sätts några centimeter ut från skivan som är klädd med ljuddämpande fårull.

== '''Tvåörade''' ==

I ett försök att efterlikna det ljud som når våra öron kan man använda ett konsthuvud eller montera mikrofoner i närheten av en människas öron. De mest intrikata modellerna har ytteröron och öronkanal in till mikrofonen för att i detalj återskapa förhållandena kring huvudet. Ljudet lyssnas lämpligen i hörlurar och kan bli mycket övertygande, det går att placera ljud inte bara i vänster och höger utan även framför och bakom och ovanför.

Stereouppmickning

2007-06-29T16:59:14Z

Trombonisten:

''Stereofoni eller stereo, av grekiska stereos som betyder hård, fast, solid eller i sammansatta ord rumslig, plastisk, flerdimensionell. Stereofoni är en metod som innebär att vanligtvis två olika elektriska signaler används vid ljudåtergivning.'' (från wikipedia)

Syften med en stereouppmickning är vanligen att skapa en verklighetstrogen upptagning av akustiska instrument eller liknande. Detta till skillnad från det man ofta gör i mixning av modern musik i syfte att skapa en bra stereobild.

För att göra en stereoupptagning behövs minst två mikrofoner, ofta används fler. Vanligen är dock två eller några mikronofer huvudmikrofoner som ger största delen av ljudet och av stereobilden. Dessa kompletteras sedan med utriggare och spotmikrofoner.

De vanligaste teknikerna för huvudmikrofoner kan delas in efter hur nära mikrofonerna placeras varandra: Samplacerade (coincident), Spridda (spaced), Närplacerade (near coincident), Bafflade, Tvåörade (binaural) och säkert på fler sätt. Genom åren har ett stort antal mikrofonuppställningar fått egna namn så att det blir lättare att tala om dem. Varje inspelning blir vanligen olika och mikrofonplaceringen anpassas efter förhållandena.

== '''Samplacerade mikrofoner''' ==

Här är mikrofonerna i princip på samma ställe eller så nära som det rent praktiskt kan göras. En fördel är det vanligen går att summera ihop de två kanalerna till en monokanal utan fasfel. Örat hör stereoinformationen främst genom skillnad i styrka mellan olika ljudkällor.

'''XY''' Vanligen två kardioider (men kan vara andra riktade mikrofoner) som pekar åt varsitt håll. Vinkeln mellan mikrofonerna kan variera, men en utgångspunkt kan vara 90 grader.

'''MS''' Betyder Mitt och Sida. Sidomikrofonen som används är en figur-8 som riktas rakt höger/rakt vänster. Mitt-mikrofonen riktas rakt framåt och kan vara ha vilken karekteristik som helst, vanligen tänker man sig dock en kardioid. Signalen behöver behandlas med en matris innan den blir stereo.

'''Blumlein''' Namnsatt efter Alan Blumlein som är en av de stora i inspelningshistorian. Bygger på två korsade figur-8 mikrofoner.

== '''Spridda mikrofoner''' ==

Här är mikrofonerna placerade en bit ifrån varandra, det kan vara så lite som kring en halvmeter men också flera meter mellan dem. Örat uppfattar här stereoinformationen som kombinationen av ljudstyrka och ankomsttiden för ljudet. En nackdel med den här uppställningen är att den inte alltid kan summeras ihop till mono, man kan drabbas av fasfel.

'''AB''' Består av två mikrofoner en bit ifrån varandra. Det här är ingen standardiserad teknik så det kan variera stort. Det verkar dock finnas två skolor, en som placerar mikrofonerna så nära varandra som en kring en halvmeter och en annan skola som vill ha några meter mellan mikrofonerna. Vanligen menas att det skall vara omni-mikrofoner för att det skall AB. Om mikrofonerna placeras nära varandra kan stereobilden bli rätt liten. Placeras mikrofonera i stället långt från varandra så kan det uppstå ett "hål" i stereobilden. För att fylla hålet kan man då placera in en tredje mikrofon, ett känt exempel på en sådan uppställning är Decca-träd.

'''Decca träd''' Är ett exempel på uppsättning med tre mikrofoner. Namnet härrör från skivmärket som var känt för sina inspelningar av klassisk musik. Tekniken bygger på att man placerar tre mikrofoner på ett T. I original skall det vara en särskild sorts rundtagande mikrofon. Mikrofonen, Neumann M50 eller dess ättlingar, bygger på en rundtagande mikron monterad i en sfär med 40 mm diameter. Monteringen i en sfär gör att mikrofonen får en särskild riktverkan (rundtagande i basen, mer och mer riktad i diskanten). Två av mikrofonerna placeras framför orkestern, med cirka 1,4 till 2,0 m avstånd. Den tredje mikrofonen placeras cirka 0,7 till 1 meter framför de två andra och får peka in en bit över orkestern. Som ofta omhöldas tekniken av ett visst romantisk skimmer, den stora finessen är att den tredje mikrofonen fyller igen "hålet" i stereobilden som uppstår då de två andra mikrofonerna placerats långt från varandra. Det går att använda andra typer av mikrofoner i en liknande uppsättning.

== '''Närplacerade mikrofoner''' ==

Om mikrofonerna placeras ganska nära varandra uppnås en kompromiss där stereo uppnås både genom skillnad i ankomsttid för ljudet och i styrka. Kompromissen gör också ofta att det går att kombinera ihop de två signalerna till en mono utan alltför stor skillnad. Här finns ett stort antal namnsatta uppställningar, de två vanligaste har namn efter de organisationer som standardiserade dem. Vinkeln mellan mikrofonerna och avståndet kan varieras i princip hur mycket som helst.

'''ORTF''' Tekniken är namnsatt av den franska radio och televisionen (L'Office de Radiodiffusion-Télévision Française). Här används två små kardioider. Avståndet mellan mikrofonerna är här exakt 17cm och vinkeln mellan mikrofonerna skall vara exakt 110 grader, annars bör det inte kallas ORTF.

'''NOS''' Tas har upp bara som ett exampel på en alternativ uppställning av två närplacerade mikrofoner. Namnet kommer från nederländska radion Nederlandsche Omroep Stichting. Avståndet mellan mikrofonerna skall vara exakt 30 centimeter och vinkeln 90 grader. Föga förvånande finns det varianter som heter RAI (Italien), DIN (Tyskland), Olsen (efter personen). Om man väljer att inte vara pragmatisk så kan både avstånd och vinkel anpassas efter förhållandena för att få en önskad stereobild.

== '''Bafflade''' ==

Tekniken bygger på att man mellan mikrofonerna placeras en baffel. Den vanligaste tekniken kallas omväxlande '''OSS''' som står för Optimales Stereo System eller '''Jecklin disc''' efter uppfinnarens namn. Ursprunget bygger på två omni-mikrofoner på varsin sida om en skiva, ungefär storlek som en gammaldags vinylskiva. Mikrofonerna sätts några centimeter ut från skivan som är klädd med ljuddämpande fårull.

== '''Tvåörade''' ==

I ett försök att efterlikna det ljud som når våra öron kan man använda ett konsthuvud eller montera mikrofoner i närheten av en människas öron. De mest intrikata modellerna har ytteröron och öronkanal in till mikrofonen för att i detalj återskapa förhållandena kring huvudet. Ljudet lyssnas lämpligen i hörlurar och kan bli mycket övertygande, det går att placera ljud inte bara i vänster och höger utan även framför och bakom och ovanför.

Stereouppmickning

2007-06-29T16:58:07Z

Trombonisten:

''Stereofoni eller stereo, av grekiska stereos som betyder hård, fast, solid eller i sammansatta ord rumslig, plastisk, flerdimensionell. Stereofoni är en metod som innebär att vanligtvis två olika elektriska signaler används vid ljudåtergivning.'' (från wikipedia)

Syften med en stereouppmickning är vanligen att skapa en verklighetstrogen upptagning av akustiska instrument eller liknande. Detta till skillnad från det man ofta gör i mixning av modern musik i syfte att skapa en bra stereobild.

För att göra en stereoupptagning behövs minst två mikrofoner, ofta används fler. Vanligen är dock två eller några mikronofer huvudmikrofoner som ger största delen av ljudet och av stereobilden. Dessa kompletteras sedan med utriggare och spotmikrofoner.

De vanligaste teknikerna för huvudmikrofoner kan delas in efter hur nära mikrofonerna placeras varandra: Samplacerade (coincident), Spridda (spaced), Närplacerade (near coincident), Bafflade, Tvåörade (binaural) och säkert på fler sätt. Genom åren har ett stort antal mikrofonuppställningar fått egna namn så att det blir lättare att tala om dem. Varje inspelning blir vanligen olika och mikrofonplaceringen anpassas efter förhållandena.

== '''Samplacerade mikrofoner''' ==
Här är mikrofonerna i princip på samma ställe eller så nära som det rent praktiskt kan göras. En fördel är det vanligen går att summera ihop de två kanalerna till en monokanal utan fasfel. Örat hör stereoinformationen främst genom skillnad i styrka mellan olika ljudkällor.

'''XY''' Vanligen två kardioider (men kan vara andra riktade mikrofoner) som pekar åt varsitt håll. Vinkeln mellan mikrofonerna kan variera, men en utgångspunkt kan vara 90 grader.

'''MS''' Betyder Mitt och Sida. Sidomikrofonen som används är en figur-8 som riktas rakt höger/rakt vänster. Mitt-mikrofonen riktas rakt framåt och kan vara ha vilken karekteristik som helst, vanligen tänker man sig dock en kardioid. Signalen behöver behandlas med en matris innan den blir stereo.

'''Blumlein''' Namnsatt efter Alan Blumlein som är en av de stora i inspelningshistorian. Bygger på två korsade figur-8 mikrofoner.

== '''Spridda mikrofoner''' ==
Här är mikrofonerna placerade en bit ifrån varandra, det kan vara så lite som kring en halvmeter men också flera meter mellan dem. Örat uppfattar här stereoinformationen som kombinationen av ljudstyrka och ankomsttiden för ljudet. En nackdel med den här uppställningen är att den inte alltid kan summeras ihop till mono, man kan drabbas av fasfel.

'''AB''' Består av två mikrofoner en bit ifrån varandra. Det här är ingen standardiserad teknik så det kan variera stort. Det verkar dock finnas två skolor, en som placerar mikrofonerna så nära varandra som en kring en halvmeter och en annan skola som vill ha några meter mellan mikrofonerna. Vanligen menas att det skall vara omni-mikrofoner för att det skall AB. Om mikrofonerna placeras nära varandra kan stereobilden bli rätt liten. Placeras mikrofonera i stället långt från varandra så kan det uppstå ett "hål" i stereobilden. För att fylla hålet kan man då placera in en tredje mikrofon, ett känt exempel på en sådan uppställning är Decca-träd.

'''Decca träd''' Är ett exempel på uppsättning med tre mikrofoner. Namnet härrör från skivmärket som var känt för sina inspelningar av klassisk musik. Tekniken bygger på att man placerar tre mikrofoner på ett T. I original skall det vara en särskild sorts rundtagande mikrofon. Mikrofonen, Neumann M50 eller dess ättlingar, bygger på en rundtagande mikron monterad i en sfär med 40 mm diameter. Monteringen i en sfär gör att mikrofonen får en särskild riktverkan (rundtagande i basen, mer och mer riktad i diskanten). Två av mikrofonerna placeras framför orkestern, med cirka 1,4 till 2,0 m avstånd. Den tredje mikrofonen placeras cirka 0,7 till 1 meter framför de två andra och får peka in en bit över orkestern. Som ofta omhöldas tekniken av ett visst romantisk skimmer, den stora finessen är att den tredje mikrofonen fyller igen "hålet" i stereobilden som uppstår då de två andra mikrofonerna placerats långt från varandra. Det går att använda andra typer av mikrofoner i en liknande uppsättning.

== '''Närplacerade mikrofoner''' ==
Om mikrofonerna placeras ganska nära varandra uppnås en kompromiss där stereo uppnås både genom skillnad i ankomsttid för ljudet och i styrka. Kompromissen gör också ofta att det går att kombinera ihop de två signalerna till en mono utan alltför stor skillnad. Här finns ett stort antal namnsatta uppställningar, de två vanligaste har namn efter de organisationer som standardiserade dem. Vinkeln mellan mikrofonerna och avståndet kan varieras i princip hur mycket som helst.

'''ORTF''' Tekniken är namnsatt av den franska radio och televisionen (L'Office de Radiodiffusion-Télévision Française). Här används två små kardioider. Avståndet mellan mikrofonerna är här exakt 17cm och vinkeln mellan mikrofonerna skall vara exakt 110 grader, annars bör det inte kallas ORTF.

'''NOS''' Tas har upp bara som ett exampel på en alternativ uppställning av två närplacerade mikrofoner. Namnet kommer från nederländska radion Nederlandsche Omroep Stichting. Avståndet mellan mikrofonerna skall vara exakt 30 centimeter och vinkeln 90 grader. Föga förvånande finns det varianter som heter RAI (Italien), DIN (Tyskland), Olsen (efter personen). Om man väljer att inte vara pragmatisk så kan både avstånd och vinkel anpassas efter förhållandena för att få en önskad stereobild.

== '''Bafflade''' ==
Tekniken bygger på att man mellan mikrofonerna placeras en baffel. Den vanligaste tekniken kallas omväxlande '''OSS''' som står för Optimales Stereo System eller '''Jecklin disc''' efter uppfinnarens namn. Ursprunget bygger på två omni-mikrofoner på varsin sida om en skiva, ungefär storlek som en gammaldags vinylskiva. Mikrofonerna sätts några centimeter ut från skivan som är klädd med ljuddämpande fårull.

== '''Tvåörade''' ==
I ett försök att efterlikna det ljud som når våra öron kan man använda ett konsthuvud eller montera mikrofoner i närheten av en människas öron. De mest intrikata modellerna har ytteröron och öronkanal in till mikrofonen för att i detalj återskapa förhållandena kring huvudet. Ljudet lyssnas lämpligen i hörlurar och kan bli mycket övertygande, det går att placera ljud inte bara i vänster och höger utan även framför och bakom och ovanför.

Stereouppmickning

2007-06-29T16:57:12Z

Trombonisten:

''Stereofoni eller stereo, av grekiska stereos som betyder hård, fast, solid eller i sammansatta ord rumslig, plastisk, flerdimensionell. Stereofoni är en metod som innebär att vanligtvis två olika elektriska signaler används vid ljudåtergivning.'' (från wikipedia)

Syften med en stereouppmickning är vanligen att skapa en verklighetstrogen upptagning av akustiska instrument eller liknande. Detta till skillnad från det man ofta gör i mixning av modern musik i syfte att skapa en bra stereobild.

För att göra en stereoupptagning behövs minst två mikrofoner, ofta används fler. Vanligen är dock två eller några mikronofer huvudmikrofoner som ger största delen av ljudet och av stereobilden. Dessa kompletteras sedan med utriggare och spotmikrofoner.

De vanligaste teknikerna för huvudmikrofoner kan delas in efter hur nära mikrofonerna placeras varandra: Samplacerade (coincident), Spridda (spaced), Närplacerade (near coincident), Bafflade, Tvåörade (binaural) och säkert på fler sätt. Genom åren har ett stort antal mikrofonuppställningar fått egna namn så att det blir lättare att tala om dem. Varje inspelning blir vanligen olika och mikrofonplaceringen anpassas efter förhållandena.

'''Samplacerade mikrofoner''' Här är mikrofonerna i princip på samma ställe eller så nära som det rent praktiskt kan göras. En fördel är det vanligen går att summera ihop de två kanalerna till en monokanal utan fasfel. Örat hör stereoinformationen främst genom skillnad i styrka mellan olika ljudkällor.

'''XY''' Vanligen två kardioider (men kan vara andra riktade mikrofoner) som pekar åt varsitt håll. Vinkeln mellan mikrofonerna kan variera, men en utgångspunkt kan vara 90 grader.

'''MS''' Betyder Mitt och Sida. Sidomikrofonen som används är en figur-8 som riktas rakt höger/rakt vänster. Mitt-mikrofonen riktas rakt framåt och kan vara ha vilken karekteristik som helst, vanligen tänker man sig dock en kardioid. Signalen behöver behandlas med en matris innan den blir stereo.

'''Blumlein''' Namnsatt efter Alan Blumlein som är en av de stora i inspelningshistorian. Bygger på två korsade figur-8 mikrofoner.

'''Spridda mikrofoner''' Här är mikrofonerna placerade en bit ifrån varandra, det kan vara så lite som kring en halvmeter men också flera meter mellan dem. Örat uppfattar här stereoinformationen som kombinationen av ljudstyrka och ankomsttiden för ljudet. En nackdel med den här uppställningen är att den inte alltid kan summeras ihop till mono, man kan drabbas av fasfel.

'''AB''' Består av två mikrofoner en bit ifrån varandra. Det här är ingen standardiserad teknik så det kan variera stort. Det verkar dock finnas två skolor, en som placerar mikrofonerna så nära varandra som en kring en halvmeter och en annan skola som vill ha några meter mellan mikrofonerna. Vanligen menas att det skall vara omni-mikrofoner för att det skall AB. Om mikrofonerna placeras nära varandra kan stereobilden bli rätt liten. Placeras mikrofonera i stället långt från varandra så kan det uppstå ett "hål" i stereobilden. För att fylla hålet kan man då placera in en tredje mikrofon, ett känt exempel på en sådan uppställning är Decca-träd.

'''Decca träd''' Är ett exempel på uppsättning med tre mikrofoner. Namnet härrör från skivmärket som var känt för sina inspelningar av klassisk musik. Tekniken bygger på att man placerar tre mikrofoner på ett T. I original skall det vara en särskild sorts rundtagande mikrofon. Mikrofonen, Neumann M50 eller dess ättlingar, bygger på en rundtagande mikron monterad i en sfär med 40 mm diameter. Monteringen i en sfär gör att mikrofonen får en särskild riktverkan (rundtagande i basen, mer och mer riktad i diskanten). Två av mikrofonerna placeras framför orkestern, med cirka 1,4 till 2,0 m avstånd. Den tredje mikrofonen placeras cirka 0,7 till 1 meter framför de två andra och får peka in en bit över orkestern. Som ofta omhöldas tekniken av ett visst romantisk skimmer, den stora finessen är att den tredje mikrofonen fyller igen "hålet" i stereobilden som uppstår då de två andra mikrofonerna placerats långt från varandra. Det går att använda andra typer av mikrofoner i en liknande uppsättning.

'''Närplacerade mikrofoner''' Om mikrofonerna placeras ganska nära varandra uppnås en kompromiss där stereo uppnås både genom skillnad i ankomsttid för ljudet och i styrka. Kompromissen gör också ofta att det går att kombinera ihop de två signalerna till en mono utan alltför stor skillnad. Här finns ett stort antal namnsatta uppställningar, de två vanligaste har namn efter de organisationer som standardiserade dem. Vinkeln mellan mikrofonerna och avståndet kan varieras i princip hur mycket som helst.

'''ORTF''' Tekniken är namnsatt av den franska radio och televisionen (L'Office de Radiodiffusion-Télévision Française). Här används två små kardioider. Avståndet mellan mikrofonerna är här exakt 17cm och vinkeln mellan mikrofonerna skall vara exakt 110 grader, annars bör det inte kallas ORTF.

'''NOS''' Tas har upp bara som ett exampel på en alternativ uppställning av två närplacerade mikrofoner. Namnet kommer från nederländska radion Nederlandsche Omroep Stichting. Avståndet mellan mikrofonerna skall vara exakt 30 centimeter och vinkeln 90 grader. Föga förvånande finns det varianter som heter RAI (Italien), DIN (Tyskland), Olsen (efter personen). Om man väljer att inte vara pragmatisk så kan både avstånd och vinkel anpassas efter förhållandena för att få en önskad stereobild.

'''Bafflade''' Tekniken bygger på att man mellan mikrofonerna placeras en baffel. Den vanligaste tekniken kallas omväxlande '''OSS''' som står för Optimales Stereo System eller '''Jecklin disc''' efter uppfinnarens namn. Ursprunget bygger på två omni-mikrofoner på varsin sida om en skiva, ungefär storlek som en gammaldags vinylskiva. Mikrofonerna sätts några centimeter ut från skivan som är klädd med ljuddämpande fårull.

'''Tvåörade''' I ett försök att efterlikna det ljud som når våra öron kan man använda ett konsthuvud eller montera mikrofoner i närheten av en människas öron. De mest intrikata modellerna har ytteröron och öronkanal in till mikrofonen för att i detalj återskapa förhållandena kring huvudet. Ljudet lyssnas lämpligen i hörlurar och kan bli mycket övertygande, det går att placera ljud inte bara i vänster och höger utan även framför och bakom och ovanför.

Stereouppmickning

2007-06-29T16:55:46Z

Trombonisten:

''Stereofoni eller stereo, av grekiska stereos som betyder hård, fast, solid eller i sammansatta ord rumslig, plastisk, flerdimensionell. Stereofoni är en metod som innebär att vanligtvis två olika elektriska signaler används vid ljudåtergivning.'' (från wikipedia)

Syften med en stereouppmickning är vanligen att skapa en verklighetstrogen upptagning av akustiska instrument eller liknande. Detta till skillnad från det man ofta gör i mixning av modern musik i syfte att skapa en bra stereobild.

För att göra en stereoupptagning behövs minst två mikrofoner, ofta används fler. Vanligen är dock två eller några mikronofer huvudmikrofoner som ger största delen av ljudet och av stereobilden. Dessa kompletteras sedan med utriggare och spotmikrofoner.

De vanligaste teknikerna för huvudmikrofoner kan delas in efter hur nära mikrofonerna placeras varandra: Samplacerade (coincident), Spridda (spaced), Närplacerade (near coincident), Bafflade, Tvåörade (binaural). Genom åren har ett stort antal mikrofonuppställningar fått egna namn så att det blir lättare att tala om dem.

'''Samplacerade mikrofoner''' Här är mikrofonerna i princip på samma ställe eller så nära som det rent praktiskt kan göras. En fördel är det vanligen går att summera ihop de två kanalerna till en monokanal utan fasfel. Örat hör stereoinformationen främst genom skillnad i styrka mellan olika ljudkällor.

'''XY''' Vanligen två kardioider (men kan vara andra riktade mikrofoner) som pekar åt varsitt håll. Vinkeln mellan mikrofonerna kan variera, men en utgångspunkt kan vara 90 grader.

'''MS''' Betyder Mitt och Sida. Sidomikrofonen som används är en figur-8 som riktas rakt höger/rakt vänster. Mitt-mikrofonen riktas rakt framåt och kan vara ha vilken karekteristik som helst, vanligen tänker man sig dock en kardioid. Signalen behöver behandlas med en matris innan den blir stereo.

'''Blumlein''' Namnsatt efter Alan Blumlein som är en av de stora i inspelningshistorian. Bygger på två korsade figur-8 mikrofoner.

'''Spridda mikrofoner''' Här är mikrofonerna placerade en bit ifrån varandra, det kan vara så lite som kring en halvmeter men också flera meter mellan dem. Örat uppfattar här stereoinformationen som kombinationen av ljudstyrka och ankomsttiden för ljudet. En nackdel med den här uppställningen är att den inte alltid kan summeras ihop till mono, man kan drabbas av fasfel.

'''AB''' Består av två mikrofoner en bit ifrån varandra. Det här är ingen standardiserad teknik så det kan variera stort. Det verkar dock finnas två skolor, en som placerar mikrofonerna så nära varandra som en kring en halvmeter och en annan skola som vill ha några meter mellan mikrofonerna. Vanligen menas att det skall vara omni-mikrofoner för att det skall AB. Om mikrofonerna placeras nära varandra kan stereobilden bli rätt liten. Placeras mikrofonera i stället långt från varandra så kan det uppstå ett "hål" i stereobilden. För att fylla hålet kan man då placera in en tredje mikrofon, ett känt exempel på en sådan uppställning är Decca-träd.

'''Decca träd''' Är ett exempel på uppsättning med tre mikrofoner. Namnet härrör från skivmärket som var känt för sina inspelningar av klassisk musik. Tekniken bygger på att man placerar tre mikrofoner på ett T. I original skall det vara en särskild sorts rundtagande mikrofon. Mikrofonen, Neumann M50 eller dess ättlingar, bygger på en rundtagande mikron monterad i en sfär med 40 mm diameter. Monteringen i en sfär gör att mikrofonen får en särskild riktverkan (rundtagande i basen, mer och mer riktad i diskanten). Två av mikrofonerna placeras framför orkestern, med cirka 1,4 till 2,0 m avstånd. Den tredje mikrofonen placeras cirka 0,7 till 1 meter framför de två andra och får peka in en bit över orkestern. Som ofta omhöldas tekniken av ett visst romantisk skimmer, den stora finessen är att den tredje mikrofonen fyller igen "hålet" i stereobilden som uppstår då de två andra mikrofonerna placerats långt från varandra. Det går att använda andra typer av mikrofoner i en liknande uppsättning.

'''Närplacerade mikrofoner''' Om mikrofonerna placeras ganska nära varandra uppnås en kompromiss där stereo uppnås både genom skillnad i ankomsttid för ljudet och i styrka. Kompromissen gör också ofta att det går att kombinera ihop de två signalerna till en mono utan alltför stor skillnad. Här finns ett stort antal namnsatta uppställningar, de två vanligaste har namn efter de organisationer som standardiserade dem. Vinkeln mellan mikrofonerna och avståndet kan varieras i princip hur mycket som helst.

'''ORTF''' Tekniken är namnsatt av den franska radio och televisionen (L'Office de Radiodiffusion-Télévision Française). Här används två små kardioider. Avståndet mellan mikrofonerna är här exakt 17cm och vinkeln mellan mikrofonerna skall vara exakt 110 grader, annars bör det inte kallas ORTF.

'''NOS''' Tas har upp bara som ett exampel på en alternativ uppställning av två närplacerade mikrofoner. Namnet kommer från nederländska radion Nederlandsche Omroep Stichting. Avståndet mellan mikrofonerna skall vara exakt 30 centimeter och vinkeln 90 grader. Föga förvånande finns det varianter som heter RAI (Italien), DIN (Tyskland), Olsen (efter personen). Om man väljer att inte vara pragmatisk så kan både avstånd och vinkel anpassas efter förhållandena för att få en önskad stereobild.

'''Bafflade''' Tekniken bygger på att man mellan mikrofonerna placeras en baffel. Den vanligaste tekniken kallas omväxlande '''OSS''' som står för Optimales Stereo System eller '''Jecklin disc''' efter uppfinnarens namn. Ursprunget bygger på två omni-mikrofoner på varsin sida om en skiva, ungefär storlek som en gammaldags vinylskiva. Mikrofonerna sätts några centimeter ut från skivan som är klädd med ljuddämpande fårull.

'''Tvåörade''' I ett försök att efterlikna det ljud som når våra öron kan man använda ett konsthuvud eller montera mikrofoner i närheten av en människas öron. De mest intrikata modellerna har ytteröron och öronkanal in till mikrofonen för att i detalj återskapa förhållandena kring huvudet. Ljudet lyssnas lämpligen i hörlurar och kan bli mycket övertygande, det går att placera ljud inte bara i vänster och höger utan även framför och bakom och ovanför.